EA Sports UFC 2 är ett välfungerande och genomarbetat exempel på hur MMA görs rätt i spelform.

Text: Johannes Wørts

Översättning: Robin Stjernberg

MMA-sporten har genomgått en enorm utveckling under de senaste åren och har blivit både en accepterad, normaliserad och systematiserad sportsgren. Systematiserad framförallt tack vare organisationen UFC - Ultimate Fighting Championship - som också är sportens största organisation. UFC har gjort mycket bra för sporten, men sakta har motstånd mot organisationen kommit fram. Det senaste året har inneburit många kontroverser, bland annat ett kontroversiellt sponsoravtal med Reebok, vilket inte direkt varit bra för atleternas plånböcker.

Och med sportens spridning är det självklart också dags för EA Sports att transformera den från tv till spelmediet. Trots att det tidigare funnits spel baserat på MMA-sporten och UFC så var det inte förrän 2012 när EA fick tag i licensen som sporten på riktigt kom till liv som ett mainstreamspel. Detta resulterade i seriens första inlägg 2014, vilket absolut var ett utmärkt första steg, men som också saknade innehåll och kändes som en ofärdig produkt.

Ett och ett halvt år senare så har EA Sports och UFC jobbat fram EA Sports UFC 2, som försöker rätta till föregångarens misstag men inte riktigt når hela vägen fram. Spelet må fortfarande inte ha blivit enormt, men det bjuder likväl på välfungerande underhållning.

1
Grapplings är viktigt att kunna

På ytan har EA Sports UFC 2 inte förändrats drastiskt vad gäller styrning, presentation eller funktioner, men under ytan så har det putsats till ordentligt. Framförallt så har ground-systemet fått sig en våldsam omarbetning, där både positioneringar och submissions har förenklats avsevärt. En av de största punkterna föregångaren fick kritik på var just hur vansinnigt svårt det var att bemästra denna centrala del av sporten, där man tvingades memorera komplicerade rörelser med styrspaken.

I UFC 2 har systemet för positioneringar förenklats, och numera behöver du endast hålla styrspaken i olika riktningar för att övergå från en position till en annan. Om man är bekant med MMA-sporten så känns det faktiskt rätt så intuitivt och leder till en del spännande positions-kamper. Känner man däremot inte till de olika positionerna så är får man förbereda sig på ett timmar i skolbänken.

Submissionsystemet är dessvärre inte lika genomarbetat och går ut på att hålla styrspaken i en viss riktning medan en mätare åker upp och ner. Som angripare måste du luska ut i vilken riktning motståndaren håller sin spak, och snabbt dra åt det hållet, medan som försvarare ska du försöka lura motståndaren att hålla styrspaken i fel riktning. Det känns helt ärligt otroligt klumpigt och är i behov av en ordentlig översyn, trots de förbättringar som EA Sports har infört. Det måste dock sägas att ground-systemet är fruktansvärt svårt att överföra till spelmediet, så det är inte underligt att UFC 2 dras med samma problem som föregångaren i det här hänseendet.

UFC 2 känns fortfarande som allra bäst när de båda parterna står upp och pucklar på varandra. Det är extra tydligt i den nya, förenklade, Knockout-varianten där spelet transformeras till ett mer klassisk fajtingspel, och spelarna har hälsomätare. När denna är slut far spelaren i golvet och motståndaren vinner via knockout. Det har ärligt talat inte vidare mycket med MMA att göra, men spelläget är en utmärkt plats att träna sina slag och sparkar på.

2
Slagen har bra tyngd

Spelar du mer traditionellt så är också striden mer dynamisk, intensiv och underhållande. Man har ett antal slag och sparkar till sitt förfogande som skiljer sig avsevärt mellan de olika karaktärerna. Det är enorm skillnad mellan Conor McGregors mer lätta, och bisarra, taekwondo-stil och Cain Veazques imponerande wrestling. Man kan lätt variera mellan kraftfulla och snabba slag, samt sikta på huvudet eller kroppen. Systemet är lätt att lära sig men svårt att bemästra, främst eftersom du hela tiden måste hålla koll på hur utmattad du är. Det är i stort sett omöjligt att göra knockout på en motståndare och har du inte nog med bensin i tanken, så spelet är faktiskt överraskande strategiskt.

Precis som i MMA-sporten så kan en strid vara över på fem sekunder, eller hålla på i fem rundor av brutalt och utmattande blodbad. EA Sports har lyckats skapa ett välfungerande och dynamiskt system som kombinerar stående fajting med positionskamp på marken. Det behövs fortfarande en del finjusteringar, men grunden är helt klart på plats.

Det är på produktionssidan som EA Sports UFC 2 sticker ut. Grafiskt sett så ser det grymt bra ut och liknar ibland riktiga MMA-matcher, speciellt när klassiska UFC-kommentatorer som Joe Rogan och Mike Goldberg kör igång. Om det är bra eller inte må vara en smaksak, för de två kommentatorerna är en en ordentlig vattendelare. Dessvärre så finns det och en hel del småfel i spelets audiovisuella uttryck och jag upplevde en del underliga animationer och slag som inte kändes helt genomarbetade. Det är som om slagen inte gör exakt det jag vill, vilket är otroligt irriterande. Det är inte ett konstant problem, men UFC 2 kan då och då framstå en aning orealistiskt och opolerat, vilket tyvärr drar ner på den annars så fina realismen.

3
Självaste Conor McGregor

Där föregångaren till en viss grad saknade innehåll så har EA Sports jobbat för att förändra detta till uppföljaren. Förutom Knockout-läget så kan du gräva ner dig i karriärläget, som tyvärr fortfarande är rätt tunt. Det är rätt skoj att skanna in sitt eget ansikte och se sig själv slåss i ringen. Men årets största nyhet är Ultimate Team, vilket som namnet antyder är inspirerat av Fifas FUT-läge. I Fifa är det otroligt populärt, men jag har svårt att se att UFC-versionen ska gå samma framtiden till mötes.

I Ultimate Team tjänar du ihop poäng för att köpa kort som förbättrar karaktärernas egenskaper. Du kan spela både online och offline och köpa sällsynta kort. Problemet är att det inte ger så mycket underhållning. För poängen i FUT är att du får fotbollskort med dina favoritspelare, vilket saknas helt i UFC-versionen. I grund och botten ogillar jag både FUT och Ultimate team, och orkar inte slösa min tid på dem, men jag måste ändå respektera vad FUT försöker göra och förstår varför så många fotbollsfans gillar det. Samma går inte att säga om Ultimate Team i UFC 2.

EA Sports UFC 2 är ett välfungerande och genomarbetat exempel på hur MMA-sporten kan funka i spelformat. Det finns fortfarande en hel småfel och irritationsmoment, då särskilt submissiondelen som måste arbetas om, men det är uppenbart att EA Sports har lyckats efterlikna sporten. I årets upplaga kanske vi inte överröses av nya funktioner, men kvaliteten är det inget fel på. Det finns mycket att hämta i UFC 2, speciellt om man är intresserad av MMA, men nu när EA Sports lagt grunden så finns alla möjligheter för att skruva upp kvaliteten ännu ett steg i UFC 3.

Kommentarer (0)

Hide low-scoring comments
Ordna
Threading

Relaterat material