Välkomnande spel som tappert försöker vara inbjudande för nya spelare men tappar på grund av grötig visuell design.

Battleborn är ett spel som jag troligen borde tycka om mycket mer än vad jag gör, för det gör egentligen väldigt mycket rätt. Det är ett fullprisspel med fokus på multiplayer, levereras med en kampanj som kan spelas med flera spelare, ett stort utbud av karaktärer och inga mikrotransaktioner. Det är något som går emot trenden den nuvarande trenden av spel som enligt många antingen kommer med för lite material för att berättiga sin prislapp eller skeppas gratis med material låst bakom en mängd mindre betalningar.

Gearbox vet vad det är de ska göra för att försöka hamna på kundernas goda sida (något de troligen behöver satsa på efter Colonial Marines) och det är faktiskt en ganska frisk fläkt jämnfört med hur många multiplayerspel är idag. Battleborn är faller under genren MOBA, en genre som delas med vanligtvis PC-titlar som DotA 2, Heroes of the Storm eller vissa tredjepersonsspel som Paragon och Smite.

6
Det finns många unika karaktärer som alla har gott om saker att låsa upp.

För den som är erfaren av genren så finns fortfarande grunderna kvar. Två lag av spelbara hjältekaraktärer som tillsammans med datorstyrd kanonmat försöker besegra varandra och under tiden uppgraderar sina förmågor och utrustning. Men det finns ett par stora skillnader med hur Battleborn spelas då det istället för att anamma strategi eller tredjeperson så är det här istället en fullfjärdrad förstapersonskjutare, vilket ganska drastiskt ger spelet en annan känsla och tempo under striderna.

Sedan så satsar spelet också på en annan form av framsteg. Istället för att i de flesta spelen hårt satsa på att samla resurser och nivåer för att mot slutet av spelet ha rätt utrustning som avgör slutet av en match så har de introducerat en liten gnutta Borderlands i det hela. Utrustning är nu något man får under matcher, kan köpa eller låsa upp i spelets kampanj och är för det mesta slumpmässigt skapat. Utrustningen påverkar sedan spelet eller karaktärer på olika sätt, som hälsa, sköldar och dylikt.

3
Precis som i många andra MOBA-spel så kan du välja hur du ska uppgradera din karaktär under matchen.

Utrustningen kan man sedan välja vad man ska ha med sig in i början av varje match. Dessa har sedan ett pris för att aktiveras och spelaren samlar ihop shards som faller från fiender eller finns att samla in på kartan. Avancerad utrustning är dyra och kan därför inte användas tidigt i matchen medan lite simplare saker gott kan aktiveras mot matchens början. Det är en intressant balans som i princip tar bort mitt största hinder från att orka lära mig DotA 2 på tiden mina vänner tvingade med mig att spela.

Spelet har i sin tur tre olika grenar som kan spelas över en handfull av banor. Grenarna är Incursion, där varje lag ska försöka avancera och förstöra motståndarlagets enorma robotar. Andra grenen är Capture, som helt enkelt är att båda lagen ska försöka erövra och försvara punker på banan. Den sista grenen är Meltdown, då man ska eskortera sina datorstyrda karaktärer mot en enorm masugn och samla poäng. Incursion är det starkaste spelläget här och påminner mest om de mer klassiska MOBA-spelen där vi behöver tänka på vilket lag vi har och hantera de olika vägarna man kan gå (så kallade Lanes).

1
Spelets kampanj introduceras av en välgjord, animerad snutt.

Battleborn gör mycket för att försöka minimera tröskeln som kan hindra nya spelare att ens våga försöka lära sig spelet. MOBA-genren kan ses som väldigt komplicerat med alla karaktärer, builds och liknande man måste lära sig för att inte bli utskälld av arga ryssar i gruppchatten. Men detta är nästan bortplockat här. Sedan så underlättar spelets kampanj väldigt mycket för lärandets skull.

Spelet kommer med en episodisk kampanj som i princip är till för att ge universumet lite mer kontext och ge spelare en chans att lära sig hur karaktärerna fungerar både tillsammans eller utan sina vänner. Vi får fritt välja mellan våra upplåsta hjältar och får under uppdragens gång slåss mot några faktiskt häftiga bossar och ta del av mycket av den humor som populariserade Borderlands-serien.

4
Det är ofta väldigt mycket på gång under spelets strider vilket kan vara väldigt rörigt.

Personligen fann jag inte mycket nytta av kampanjen utöver att bara lära mig hur karaktärerna fungerade. Storyn, som kretsar kring universums undergång och kampen kring galaxens sista sol, känns inte helt intressant och uppdragsdesignen kan ibland kännas som att jag bara skjuter mig igenom horder av fiender medan roligare saker babblas om via radion. Men som sagt, det är utfyllnad för att få spelaren att komma in i spelets mekanik.

Så, vad är mitt stora problem med spelet? På pappret är det ett underhållande spel. För det första så kom jag aldrig överrens med kontrollerna. De fyller helt klart sin funktion och är ytterst användbara, men knapplaceringen kändes aldrig så naturlig som jag hade hoppats. Men mitt största hinder är troligtvis presentationen och designen.

5
Spelets kampanj är en bra start för nya spelare men tyvärr inget jag skulle hänga i granen.

Spelet använder sig av en stil som påminner lite om den i Borderlands, fast utan sina tecknade drag och svarta kanter som vi fått se i den serien. Allting är väldigt kantigt, rakt och spetsigt. Detta är kombinerat med den gamla hederliga motorn Unreal Engine 3 som tyvärr levererar en ganska mosig färgpalett. Detta kombinerat med en stor mängd av tecknade partikeleffekter som fyller upp skärmen gör att jag ofta har svårt att fokusera eller ha koll på vad det är som händer.

Det är en ganska ogästvänlig röra av effekter och märkliga former. Karaktärerna är i sig inget fel på designmässigt och alla är när jag tittar på dessa var och en väldigt unika och lätta att urskilja, förutom när jag spelar en kaotisk match av Incursion då allt bara smälter ihop. Stilen hade kunnat unna sig av lite mer polish och kanske även ett motorbyte. Att spelet sedan verkar nöja sig med 30 bilder per sekund när konsolkonkurrensen (jag spelade Playstation 4-versionen) som Overwatch och Paragon siktar mot 60 är också ganska tråkigt. Spelet känns inte lika responsivt som dessa titlar tack vare detta.

2
Battleborn har gott om innehåll för oss att låsa upp, förbättra och samla på oss.

Detta gör att spelet ibland nästan är obehagligt för mig att spela. Många kommer såklart att ha överseende för detta men jag hade ofta svårigheter att ha koll när explosioner, förmågor och effekter smäller över skärmen. Det är synd då jag överlag tycker om vad spelet försöker göra. Men för min del kommer jag troligen inte spela mycket mer av spelet då jag snarare lutar mot spel som Overwatch som har mycket tajtare kontroller och ett tydligare designspråk. Det spelet är inte i samma genre och kanske inte helt jämförbart. Men det handlar om känslan som levereras genom spelandet och där tappar.

Gearbox gör något bra med Battleborn och med tanke på deras senare titlar hade det kunnat gå mycket värre. Det är synd att spelet hamnar lite i skymundan bland andra spelalternativ. Om det inte vore för motorn och den visuella designen hade jag personligen uppskattat det mycket mer än jag gör i slutändan. Om ni är intresserade av MOBA-genren och kanske vill prova på ett spel som erbjuder en trevlig twist på konceptet och kanske vill ha något som är mer välkomnande för nybörjare så kan jag inte rekommendera spelet nog.

About the author

Adam Holmberg

Adam Holmberg

Skribent

Adam är en pedantisk västgöte som anser att ha ett liv är överflödigt. Spel är hans största intresse tillsammans med science-fiction och intag av energidryck tätt bakom. Hans mål i livet är att bevisa för alla att Uncharted 3 är som bäst mediokert.

Fler artiklar av Adam Holmberg

Kommentarer (0)

Hide low-scoring comments
Ordna
Threading

Relaterat material

Annons