Recension: Sherlock Holmes: The Devil's Daughter

Petter har agerat mästerdetektiv i sekelskiftets London.

En detektivsaga som trots tekniska brister ändå lyckas vara ganska engagerande.

Många har varit tolkningarna på sir Arthur Conan Doyles excentriske privatsnok Sherlock Holmes. Denne man med den nästan övernaturliga slutledningsförmågan har porträtterats av såväl Robert Downey Jr. som Benedict Cumberbatch, bara för att nämna ett par, och den gemensamma nämnaren har alltid varit herr Holmes kvicka repliker och oortodoxa metoder. Dessa inslag kan väl anses vara grunden för en framgångsrik Sherlock Holmes-historia.

Utvecklarna Frogwares har till viss del lyckats med att få med dessa inslag i sitt nya spel om detektiven. Något annat vore också konstigt då de har många försök på sig att finna Sherlock Holmes kärna genom alla de spel de utvecklat genom åren. Men jag säger att de lyckats till viss del, för dialoger och story haltar på grund av halvtaskigt manus och dåligt röstskådespeleri. Det märks att utvecklarna försökt, men det räcker tyvärr inte hela vägen fram. Därmed påverkas hela spelupplevelsen, eftersom så mycket fokus ligger just på dialogerna.

watson
Herr Holmes tillsammans med sin ständige vapendragare, Dr. Watson.

Sherlock Holmes: The Devil's Daughter går ut på att vi som mästerdetektiven själv ska ta oss an en rad olika fall genom att förhöra vittnen och misstänkta, leta efter bevis på brottsplatser, göra analyser i labbet hemma på Baker Street med mera. Parallellt löper en berättelse om Sherlocks dotter och mystiske granne som växer fram allteftersom vi spelar. Denna är inte jätteintressant. Varje moment erbjuder sin egen typ av spelmekanik som försöker knyta an till vad som gör Sherlock Holmes till den han är. När vi förhör personer kan vi till exempel göra ett personporträtt av dem genom att studera deras ansikten och vad de har på sig. Märken på näsan kan betyda att personen vanligtvis har glasögon, till exempel. Gulnade fingertoppar tyder på rökvanor. Allt detta låter nog mer intressant än vad det i själva verket är. Att göra ett personporträtt innebär att vi helt enkelt bara sveper med kameran över förhörsobjektet och letar efter ställen att trycka på som kan ge en indikation om personen. Vi vet vart vi kan trycka genom att markören byter färg. Därmed blir detta nästan enbart något som behövs göras, utan någon vidare finess.

pojk
Många är de som kommer och vill ha hjälp av Sherlock Holmes.

Många moment fungerar tyvärr på det här viset. När vi ska analysera blodstänk på en näsduk får vi sätta oss vid ett laboratoriebord och använda allsköns verktyg för att göra just detta. Eller så hoppar vi bara över alltihop med ett enkelt knapptryck. Möjligheten att bara kunna strunta i dessa moment får mig att känna att de endast lagts till för utfyllnad, att de egentligen inte hör till spelet. Och det är tyvärr lite så. Även om vi väljer att genomföra momentet handlar det mest bara om att välja rätt saker i rätt ordning och det känns aldrig som att vi uträttat något stort efteråt. Det var bara något som gjordes för att komma vidare.

Annars är det i deduktionsmomenten som Sherlock Holmes: The Devil's Daughter är som allra bäst. Efter att ha hittat ledtrådar och bevis kan vi gå in i Holmes hjärna för att dra slutsatser från det vi har luskat fram. Genom att para ihop olika bevis skapas noder där vi själva får gissa vad allt betyder. Ljuger mannen eller talar han sanning? Har han någon baktanke med vad han gör eller är allt ärligt menat? Valen vi gör bestämmer sedan vem vi väljer att se som skyldig. Denna person kan vara helt fel beroende hur vi knutit ihop bevisningen. Därför gäller det att vara uppmärksam på vad alla säger och själv tänka till hur vi tror att allt hänger samman. När vi tror oss ha hittat rätt förövare får vi också valet att antigen sätta dit dem eller låta dem gå på fri fot. Dessa moraliska val har viss inverkan på hur spelet utspelar sig efter ett avklarat fall.

personportratt
Genom att studera de vi förhör och pratar med kan vi lära oss mer om dem.

För att hitta bevisen kan vi använda oss av Sherlocks förmåga att se sådant som inga andra ser samt hans fantasi för att knyta ihop saker och ting. Genom att trycka på R1 går vi in i ett läge där vi kan se detaljer som annars är gömda. Trycker vi på L1 öppnas fantasiläget där vi kan föreställa oss hur olika sekvenser kan ha utspelat sig. Ibland fungerar dessa grejor bra och känns rätt, andra gånger känns de lite forcerade och inlagda mest för att de bara ska finnas där.

I övrigt är Sherlock Holmes: The Devil's Daughter ett spel som skulle mått bra av att poleras rejält. Skärmuppdateringen är undermålig och karaktärsanimationerna klumpiga. Osynliga väggar finns överallt vilket gör att spelet känns väldigt trångt och litet. Dessutom uppstår viss frustration många gånger också då vi behöver hitta alla bevis i ett rum innan vi kan komma vidare. Har vi missat att läsa en textrad på ett papper någonstans måste vi hitta just denna innan nya dialoger låses upp och så vidare. Därför får vi ofta gå tillbaka till rum vi precis varit i för att finkamma dem i jakt på saker som egentligen inte tillför någonting alls till utredningen.

leta
Ibland måste vi leta efter rätt adress endast med hjälp av ett foto.

För att summera kan vi säga att Sherlock Holmes: The Devil's Daughter är långt ifrån att vara något mästerverk. Grafiskt ligger det många år efter och både röstskådespeleri och manus lämnar mycket att önska. Med det sagt finns det tillräckligt mycket tjusning i de moment där vi får knyta ihop bevisning och ledtrådar och själva komma fram till vem vi tror är den skyldige att det finns värde i spelet. Jag har kommit på mig själv under veckan med att längta hem för att fortsätta utreda mordgåtor och andra mysterium. Så är det väldigt sugen på att ge dig i kast med detta och är ett fan av spel som exempelvis Cluedo kan det vara värt ett försök. Det kostar dock 549 kronor på Playstation Store vilket jag kan tycka är ett lite väl häftigt pris.

Read the Eurogamer.net reviews policy

Sometimes we include links to online retail stores. If you click on one and make a purchase we may receive a small commission. For more information, go here.

Jump to comments (0)

About the author

Petter Hansson Frank

Petter Hansson Frank

Esport-redaktör

Trots uppväxten som bondpojk i en av Jämtlands avkrokar lyckades Petter tidigt intressera sig för spel i alla dess former. I dagsläget får dock nästan allt annat stryka på foten för Dota 2, ett spel som Petter borde vara proffs i vid det här laget.

Relaterat material

RekommenderatRecension: Lara Croft GO

Portabla Lara Croft är bästa Lara Croft.

RekommenderatRecension: ABZÛ

En snitslad tur genom ett bedårande vackert hav.

RekommenderatRecension: Deus Ex: Mankind Divided

Adam Holmberg är inte lika cool som Adam Jensen, men han har spelat hans nästa spel!

RekommenderatRecension: Just Cause 3

Solstolar och explosioner.

RekommenderatRecension: Mega Man Legacy Collection

Den blå bombaren i sin ursprungsform.

Andra saker på sidan...

Kommentarer (0)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!

Hide low-scoring comments
Ordna
Threading