Rockstars steg in i tre dimensioner var visserligen helt fantastisk redan i Grand Theft Auto III år 2001, men det var först året därpå som jag personligen fastnade ordentligt för spelserien. Vice City hade mer färg, mer fordon och - framför allt - en mer intressant berättelse, som utspelade sig i den neonbelysta Miami-kopian.

3
♪ ♫ I just died in your arms tonight! It must've been something you said...♫ ♪

Att puttra runt på en Vespa medan Michael Jacksons "Billie Jean" strömmade ur högtalarna, medan huvudpersonen Tommy Vercettis Hawaii-skjorta fladdrade i vinden, var något jag skulle ägna hundratals speltimmar åt. Glöm alla 80-talsfilmer, det här var den bästa representation jag upplevt av syntmusikens årtionde.

Jag hade aldrig brytt mig om storyn i det tidigare spelet, vilket till stor del berodde på att jag inte kände någon anknytning till huvudpersonen Claude Speed i Rockstars trea. Med Tommy Vercetti var det annorlunda. Ray Liotta gav protagonisten ett liv som jag aldrig tidigare hade skådat inom spel och att få följa hans resa till toppen av den organiserade brottsligheten i Vice City, var nervkittlande som den bästa av actionfilmer.

1
Ray Liotta gjorde ett briljant jobb med att röstsätta Tommy Vercetti.

Jag kunde åka runt i timmar och bara lyssna på musiken, gäcka polisen och sno nya bilar till mitt garage. Även om jag aldrig riktigt kände mig färdig med golfbilarna, motorsågen och att flyga helikopter (!), var det ändå minst lika underhållande att ta sig an spelets uppdrag. Åtminstone fram till den där ödesdigra dagen då alla mina framgångar i spelet plötsligt skulle gå förlorade...

Jag befann mig på det trettonde uppdraget "Phnom Penh ´86", som gick ut på att peppra fiender från en helikopter. På den tiden tyckte jag att det var ohyggligt utmanande, liksom de flesta uppdrag i Grand Theft Auto: Vice City. Därför drog jag en rejäl lättnadens suck när jag till slut klarade uppdraget, efter många misslyckade försök. Jag begav mig till Vercettis hus för att spara, och då hände det: brorsan stängde av vår gemensamma Playstation 2 innan sparningen var slutförd.

2
Både helikopter och flygplan gick att flyga, vilket jag aldrig hade gjort i något tidigare TV-spel. Jag var bokstavligen i himmelriket.

Det fanns en anledning till varningstexten som dök upp när någonting skulle sparas. Ni vet, det där meddelandet som bad spelaren att varken dra ut minneskortet eller stänga av konsolen. Min bror tryckte av någon anledning av maskinen mitt under sparningen, och alla mina Vice Ciry-sparningar gick upp i rök. Det dröjde månader innan jag kände mig manad att börja om med storyn.

Jag blev oerhört bitter när min sparfil försvann, men såhär 14 år senare vill jag faktiskt passa på att tacka brorsan för att han stängde av. Olyckan gav mig nämligen en anledning att spela Vice City från början en gång till (vilket jag har gjort flera gånger sedan dess), och kanske är det just tack vare omspelningen som Vice City har etsat sig fast lite extra hårt i mitt gamerhjärta? Mitt besök i staden blev dubbelt så lång som den annars skulle ha varit.

4
När du kliver över denna sparsymbol, bör du hålla dig så långt borta från din konsol som möjligt. Det finns tydligen en risk att allting raderas annars...

Trots att grafiken och spelbarheten idag är skrattretande föråldrad, fylls jag ändå av glädje de stunder jag drar igång Vice City och tar en tripp längs Ocean Beach. De underbara radiokanalerna, den ljuvliga settingen och de minnesvärda uppdragen (som ständigt får mig att tänka på den där gången då allting raderades från minneskortet), gör att jag aldrig riktigt tröttnar på Rockstars tredje bästa spel. Soundtracket är utan tvekan det bästa i hela GTA-serien och nu när Rockstar har återbesökt både Liberty City i GTA IV och Los Santos i GTA V, hoppas jag innerligt att Grand Theft Auto VI kommer utspela sig i Vice City. Gärna med en cameo av den pensionerade Tommy Vercetti, iklädd en sliten, ljusblå Hawaii-skjorta.

Sometimes we include links to online retail stores. If you click on one and make a purchase we may receive a small commission. For more information, go here.

Jump to comments (2)

About the author

Jerry Fogselius

Jerry Fogselius

Feature-redaktör

Jerry är en rödskäggig ung man som trots gingerhåret har en själ, vilken han lägger ner i alla sina texter. Han har ett helt rum dedikerat till spel, där en gammal burkteve står sida vid sida med en sån där modern ”plattskärm”. Han är en allätare som älskar äldre titlar lika mycket som de senaste actionspelen, och favoritliret Super Mario 64 går än idag lika varmt som när han tog sitt första hopp 1997 (Jerry har dock fortfarande inte lyckats tagit alla 120 stjärnor).