Recension: Among the Sleep

Skräckis ur bebisperspektiv, nu även på konsol.

Ett spel med höga och lovande ambitioner som inte riktigt räcker ända fram men som ändå får dig att krama nallen ibland.

Det finns något tilltalande med att vidga perspektivet inom spelgengren och att försöka prova någonting nytt. 2014 släpptes Among the Sleep på PC och sände budskapet att det var ett skräckspel ur ett småbarnsperspektiv. Egentligen försöker Krillbite Studios att gå djupare och det finns en baktanke bakom händelserna i spelet.

Du spelar som ett litet småbarn som precis fått en present av sin mamma. En fadersgestalt finns inte inom synhåll och det pratas inte heller om. Dessutom kan vi av spelets handling tänka oss att mamman är ensamstående. På något sätt så får din nalle liv och pratar med dig. På natten vaknar du sedan av att din säng välts omkull av en osynlig kraft och historien kan ta sin början. Genom spelets gång möter du på två mörka figurer som är livsfarliga. Som liten är det bara att krama nallen och gömma sig som gäller.

1
Visst är nallen lite creepy. För tankarna direkt till peddo-bear.

Eftersom du spelar ur ett småbarnsperspektiv så finns det nu en hel del möjligheter för utvecklarna. Inte minst så finns den psykologiska aspekten och problematiken att göra oss som spelare engagerade på ett sätt så vi förstår oss på småbarnsperspektivet, men sedan finns det möjligheter till pussel och bandesign som är anpassade för den låga höjden och barns tänkande. Tyvärr fullföljs inget av det här. Som mest hämtar vi en stol för att öppna en dörr eller kryper genom trånga utrymmen.

Själva småbarnsperspektivet gör Krillbite Studios ett halvhjärtat försök till att fullfölja. Först och främst har du en nalle som lyser upp din närvaro, bokstavligt talat, när du kramar den. Det ger ett försök att skapa en relation mellan barnet och dess nalle, vilket fungerar i sin allra simplaste form. Det finns tyvärr ingenting i omgivningen som hjälper till att förstärka bandet på ett märkbart sätt utan många lösningar i miljöer och relationer till objekt är ytliga utan något speciellt djup.

Bandesignen är lika fattig. Den är märkbart kuslig och när du får höra "Trollmors vaggvisa" i bakgrunden så känns den inte längre så trygg som den kanske är för dina barn. Utan att avslöja för mycket om spelets handling så kan jag säga att det är svårt att se vilken känsloanspelning som utvecklarna vill att jag ska ha när sången sjungs. För det första används den flitigt i läskiga situationer, men även i hoppfulla och kärleksfulla situationer. Vilken relation har barnet till sången?

2
Miljöerna är riktigt kusliga ibland. Speciellt en etapp där du ska akta dig för att välta glasflaskor är välgjord på flera sätt.

Resten av banorna präglas av vad som uppenbarligen ska vara välkända platser för barnet, men ibland förstår jag inte alls varför Krillbite Studios valt vissa miljöer utöver att försöka skapa en kuslig stämning. Istället blir det en känsla av bristande psykologisk bakgrundsforskning samt att de tappar fokus på vilket budskap de verkligen vill ha med spelet.

Among the Sleep är utan tvekan lite småkusligt i vissa partier och har definitivt ett underhållningsvärde i sig. Längden på spelet är väldigt bra i det skick som det är, men det hade mått bra av att göras lite längre så Krillbite Studios hade kunna fokuserat på att fullfölja sin vision som så uppenbart finns där i bakgrunden och gnager. Jag håller tummarna för att de lär sig, för den här typen av normbrytande design är vad spelmediet verkligen behöver.

Read the Eurogamer.net reviews policy

Sometimes we include links to online retail stores. If you click on one and make a purchase we may receive a small commission. For more information, go here.

Jump to comments (0)

About the author

Robert Arveteg

Robert Arveteg

Stream-redaktör

Robert började sitt spelande som snorätande 4-åring. Han grät floder över att hans mamma inte klarade av att hoppa över en Goomba och var stolt ägare av Mario-pins. Idag är Robert vuxen och älskar Pokémon och rpg. Han räddar världar på kvällar och är superfarsa på dagtid. Han letar dock fortfarande efter spel som hans mamma ska klara och gråter numera bara inombords över att hon inte inte kan hoppa i spel.

Relaterat material

RekommenderatRecension: Until Dawn

Enda enda lång filmsekvens eller en spelbar skräckfest? Alex Pettersson har svaret.

Recension: Obscuritas

Alex har kämpat sig igenom tysk skräckis. Plågades han av skräck eller tristess? Svaret finner ni här.

Recension: Resident Evil: Revelations 2

Alex har som vanligt köttat ner zombie-horder. Börjar han ledsna?

RekommenderatRecension: Dying Light: The Following

Är den här zombieapokalypsen redo att vakna igen?

Recension: Resident Evil Zero HD Remaster

Rebecca är tillbaka i upphottade kläder. Står sig detta zombieäventyr 14 år efter släppet? Robin har svaret.

Andra saker på sidan...

Kommentarer (0)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!

Hide low-scoring comments
Ordna
Threading