Recension: Grand Kingdom

David har njutit av ett gediget japanskt fantasymästerverk.

Old School-strategispel med sagolikt vacker design som nyttjar modern teknik och skapar en klassiker med brädspelskänsla.

När man spelat TV- och datorspel i nästan 35 år är det betydligt svårare att bli imponerad av ett nytt spel än det var när man började flytta pixlar på en ZX81 en gång i tiden. När jag fick äran att recensera Grand Kingdom hade jag redan en hel del förväntningar då jag följt spelets utveckling under en längre tid. Och när de första ljuva tonerna av intromusiken nådde mina gamla och tämligen fnasiga öron var det som allting föll på plats rent mentalt. Och några få sekunder senare fick mina närsynta ögon uppleva ett fyrverkeri av grafisk prakt, då de två komponenterna syddes ihop till ett audiovisuellt lapptäcke som satte tonen för vad som komma ska. Svärd, riddare, magiker och mäktiga arméer flyger förbi och säkerställer att det kommer bjudas på ett traditionellt strategispel.

Med det sagt så tycker jag att vi tar klivet in i spelets förtrollande värld. Grand Kingdom är ett turbaserat strategispel som tog sin form redan 2011 i Grand Knights History (PSP). Tyvärr nådde det aldrig utanför Japans gränser när det begav sig, men de gjorde ett nytt försök och nu får vi skörda frukterna av deras jobb på Playstation 4 och PS Vita.

Det vore inte fel att jämföra det med klassikern Final Fantasy Tactics som vid första anblicken verkar vara ganska simpelt men snabbt visar sina tänder och accelererar i komplexitet tämligen omgående. Den stora fördelen med det modernare Grand Kingdom är dess förmåga att undervisa spelaren med vettiga hjälptexter och övningar. Där med inte sagt att det håller dig i handen hela tiden utan kräver att du är med och tänker till själv.

1
Här är mitt glada gäng av krigslystna flickor och pojkar.

Allting börjar i kampanjläget som tyvärr inte lär vinna några priser för bästa eller mest originella historia. I stora drag går det ut på följande: Gammalt och mäktigt rike föll för över hundra år sedan och nu utkämpas alla krig med hjälp av legosoldater. Din roll är kanske inte helt oväntat att styra över ett gäng legosoldater. Och efter några övningsomgångar på slagfältet är det således dags att hyra dina första tappra krigare. Du kan hyra så många du har råd till, alternativt så många det finns att tillgå, men du kan bara ha fyra medlemmar i varje trupp. Du kan dock ha flera olika trupper att växla mellan allt efter behov och situation.

Och det är redan här det börjar bli mer komplext eftersom du har sjutton olika klasser att välja bland som i sin tur är representerade av individer med varierande erfarenhetsnivåer och parametrar. Du kan snabbt och lätt bläddra bland de som finns tillgängliga och en matris hjälper dig att snabbt få ett hum om var deras styrkor och svagheter ligger. Skulle det inte räcka kan de naturligtvis studeras i minsta detalj.

Tyvärr är inget gratis här i livet och vill du ha erfarna krigare får du också betala därefter. Snällt nog har du pengar till att hyra en hyfsad grupp redan från början. Jag valde den klassiska kombinationen: Tank, Rogue, Mage och Healer. Efter att ha givit dem nya fina namn och justerat lite frisyrer, röster, klädfärger och ansikten är det dags att ta sig an själva huvudäventyret.

2
Tänk på att bakom en liten söt spelpjäs kan det dölja sig en mäktig drake!

Kampanjen går i stora drag ut på att nå framgång inom en större sammanslutning av legosoldater styrda av den legendariska krigaren Godfrey Sforza. Men du kan utan problem ignorera huvudkampanjen om du vill och koncentrera dig på den uppsjö av andra uppdrag som finns att tillgå. Oavsett vad du väljer att göra så landar du på en stor karta av samma snitt som klassiska brädspel. Du förflyttar din trupp i form av en spelpjäs på en karta fylld av olika vägar. Samtidigt som du flyttar din pjäs så flyttar också vänner och fiender sina pjäser och om ni möts så resulterar det i en strid. För varje strid du utkämpar tjänar du TP (Travel Points) som kan användas under själva förflyttningen och ger dig fördelar som att hitta gömda skatter eller läka dina trupp.

Om du är ute på ett specifikt uppdrag kan du hela tiden se din destination på kartan. Hur du väljer att ta dig dit är ditt eget val, men du har endast ett specifikt antal drag på dig att nå fram och skulle du misslyckas förlorar du belöningen. Det finns mängder av skatter utspridda på kartan som lockar dig att ta omvägar som kan resultera i fatala strider och ett överskridande av antal drag. Du måste dessutom hela tiden hushålla med dina resurser då du sällan kan fylla på under resans gång. Slutligen finns också ett speciellt reseläge där du kan strida och leta skatter utan någon tidspress. Det läget kan avslutas när du vill och det är praktiskt när man behöver en vis resurs eller mer pengar.

5
Vad var det jag sa! Bolibompadrakens sura kusin gör entré.

Huvuddelen av spelet är självklart striderna som är turbaserade och det är den som initierat striden som gör första draget. Alla strider startar med att fienden presenteras på slagfältet och det är först nu du ser vilka enheter motståndaren har samt vilka formationer de använder. Slagfälten är alltid uppdelat i fyra rännor av samma längd. Du kan förflytta dig mellan dem så länge inget hinder är i vägen. Hinder kan bestå av andra enheter eller olika former av barrikader eller tyngre artilleri. Alla enheter läggs sedan i en turbaserad rotation där du styr dina krigare baserat på två olika mätare.

Den första av de två mätarna bestämmer hur långt du kan förflytta din enhet på fältet och den andra hur många handlingar du kan utföra. Målet vid en attack är ju alltid att göra maximalt med skada och det kan man uppnå genom att en mängd parametrar stämmer. Den viktigaste är kombinationen av olika attacker som i sin tur triggar bonusskada. Men även position, höjd och avstånd har stor betydelse. Alla attacker och handlingar utförs genom knapptryckningar, flertalet attacker har realtidselement där du måste tajma dina knapptryckningar för maximal skada. Man måste alltid vara försiktig så man inte skadar sina egna enheter.

6
En ordentlig hinderbana för fienden att ta sig över.

Stridssystemet är väldigt djupt men tack vare ett bra hjälpsystem är det alltid lätt att hitta den information man behöver. Naturligtvis är inget rollspel komplett utan lite hantverk och uppgraderingar och naturligtvis erbjuds detta också i överflöd. Mycket av hantverksdelen är knutet till olika nationers utbud av råvaror och material. För att få tillgång till dessa måste du upprätta ett avtal med någon av de fyra stora nationerna. Och det är här spelets onlinekomponent kickar in och den är trevligt nog cross play-kompatibel med PS Vita-versionen. När du har upprättat ett avtal kan du anta speciella uppdrag, få tillgång till nationsspecifika butiker och naturligtvis delta i strider.

Det öppnar sig en helt ny värld när du tar dig an trupper från andra spelare över hela världen. Du har då chansen att testa hur väl din taktik och dina trupper håller mot andra mänskliga spelare. Spelets alla taktiska finheter visar sig på ett ypperligt sätt när man möter någon riktigt duktig strateg. En rolig finess är möjligheten att skicka ut dina trupper till fronten och låta datorn sköta spelet åt dig. Du kan välja att dra tillbaka dina trupper när du vill och får då ett facit på hur de avancerat i nivå och eventuella skatter de fört med sig hem.

Om du är trogen en nation och skördar stora framgångar i krig mot dess fiender så kan du vinna kungens gunst och med det många fördelar. Med tiden kommer eventuellt barderna i kungariket att sjunga verser till din gunst och ditt inflytande över strategiska beslut öka rejält. Då detta verkligen är baserat på realtidsinformation från hur online-kriget går är det en stor ära och inte något som är slumpmässigt inprogrammerat.

Som du förstår finns det nästan löjligt mycket att göra och det är nästan omöjligt att inte fastna för detta strategiska smörgåsbord. Och det är inte bara speltekniskt mästerligt utan även en fest för ögonen. Den grafiska stilen är skapad av en av mina favoriter inom japansk anime, Chizu Hashii som är mest känd för sin lysande karaktärsdesign i serien Blood+. Allt från gränssnittet till de vackra mellansekvenserna har en delikat handritad känsla som känns väldigt genuin. Naturligtvis hade allt fallit om det vore klumpigt animerat, men även där märks det att varje rörelse är gjord med kärlek. Även öronen får sina behov tillfredsställda med mängder av ljuva toner från den mästerliga Hitoshi Sakimoto som komponerat musiken till klassiker som Final Fantasy Tactics och Final Fantasy XII.

Grand Kingdom är utan tvekan ett av de bästa strategispelen jag spelat på mycket länge och oavsett hur van du är vid genren kommer du ha en högtidsstund med detta spel.

Read the Eurogamer.net reviews policy

Sometimes we include links to online retail stores. If you click on one and make a purchase we may receive a small commission. For more information, go here.

Jump to comments (0)

About the author

David Petersson

David Petersson

Skribent

Med rötterna i C64:ans demokultur har David utvecklat 00FF00-fingrar. Är övertygad om att jorden bara är en väldigt stor variant av Pac-Man. Tror på en varierad kost och konsumerar därför alla typer av spel. Men om han måste välja blir det rollspel.

Relaterat material

RekommenderatRecension: Darkest Dungeon

Det finns inget mod utan galenskap.

RekommenderatRecension: World of Warcraft: Legion

World of Wacraft är tillbaka och starkare än någonsin.

RekommenderatRecension: Fallout 4

Robin har besökt det söndertrasade Boston för att undersöka om Bethesdas senaste äventyr är lika bra som det verkar.

RekommenderatRecension: The Legend of Zelda: Twilight Princess HD

The Legend of Zelda: Twilight Princess är tillbaka och Robert ser efter hur titeln håller sig i HD.

RekommenderatRecension: Pillars of Eternity

André Stray har satt tänderna i ett av årets mest eftertraktade cRPG:s.

Andra saker på sidan...

Kommentarer (0)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!

Hide low-scoring comments
Ordna
Threading