Förtitt: Champions of Anteria

Känns detta actionrollspel lovande?

Den där känslan av att vara oerhört kluven till någonting är ofta gnagande irriterande och nu när jag har fått äran att testa kommande actionrollspelet Champions of Anteria har den där känslan infunnit sig till viss del. Spelets blandning av slagsmål med hjältar och strategi, involverande en stor världskarta, är mer än välkommet, medan andra saker bidragit till rejäl frustration. Låt oss göra en djupdykning och ta reda på vad som döljer sig under den färgglada fasaden.

Kungariket Anteria ligger ruinerat och skövlat efter att ha varit krigsdrabbat under en längre tid. Med detta härjar banditer fritt utan att lagens långa arm tar dem i örat, men detta innebär också att det är fritt fram för intresserade fraktioner att erövra riket bit för bit. Spelaren blir en av dessa och har fem hjältar - också kallade "champions" - som har återvänt till sitt härjade hemland och vars extraordinära egenskaper kommer ge många fördelar på slagfältet.

2

Min resa genom spelvärlden Anteria påbörjas med en liten plätt där min huvudstad befinner sig. Kartan breder ut sig över berg, öknar och slätter och ser kanske inte jättestort ut vid första anblick, men tycks faktiskt vara större än man tror. Många territorier ska erövras och andra fraktioner är aggressiva nog att försöka ta dem före mig. Mitt första erövringståg gick relativt smärtfritt, med tanke på att jag fortfarande vande mig vid krigaren Vargus, munken Anslem och pilbågsskytten Nusala som är mina första tre krigare att spela med. Rent karaktärsmässigt är de inte alltför intressanta, men deras olika egenskaper kompletterar varandra bra med sina primära attacker och specialattacker. Vargus bär omkring på ett svärd och startar bland annat med den extra förmågan att kunna rusa in i fiender som ett effektivt sätt att tillfälligt röja undan dem i grupp. Anslem fungerar som support i början med sina elektriska krafter och Nusala siktar in sig med avståndsattacker.

Men förutom detta finns det ytterligare en aspekt att hålla koll på i spelet - nämligen de fem olika elementen som spelvärlden kretsar kring (typ). Elementen är alltså eld, vatten, elektricitet, metall och natur och alla karaktärer i spelet besitter en av dessa, inte minst mina egna krigare. Elementen påverkar varandra logiskt nog på olika sätt, där exempelvis karaktärer med naturelementet gör extra skada mot karaktärer med elektricitet samt svagare skada mot metall, som i sin tur drar mer skada på natur, och så vidare. Som sig bör blir matchningen av elementen i strid en väldigt viktig strategi, så det gäller att se efter vilka som är mest framträdande bland fienderna inför varje uppdrag. I början hade jag som sagt de tre karaktärerna jag nämnde ovan, men låste senare upp två till genom att erövra två specifika territorium på kartan och det kan också vara en viktig aspekt att ta i beaktning tidigt, så att alla elementen blir tillgängliga för en. För fienderna blir starkare med tiden, vilket innebär att dina erövrade länder kan bli attackerade när som helst.

6

Varje gång jag väljer ett nytt territorium att ta över får jag en uppgift som kan handla om att eskortera ett hästsläp, hitta och föra tillbaka en spion eller eliminera en kapten och hans anhang. Efter vägen mot mitt mål kommer jag alltid stöta på patrullerande fiender som besitter något av de fem elementen och i en grupp är de gärna varierade. En av mina stora fördelar kom alltid att bli pause-funktionen, som för övrigt är din bästa vän i spelet. Varje gång en fiende ser mig så pausas spelet och jag får tillfället att lägga upp min taktik för var och en av mina krigare och det är även något jag kan gå tillbaka till när som helst. Vilket jag gjorde väldigt ofta, ska sägas. I varje strid behövdes den där extra betänketiden för att välja rätt attacker vid rätt läge och det tog inte från utmaningen överhuvudtaget. De gånger jag däremot blev nära på förbannad var vid de tillfällen då jag befann mig i strid mot en viss grupp av fiender för att sedan samtidigt överrumplas av en annan grupp starkare fiender, som på något sätt upptäckt mig från andra sidan en flod. Huruvida detta orsakades som ett script för uppdraget jag var på eller ej vet jag inte, men det verkade snarare komma från ingenstans för att dränera min hälsa skitsnabbt tills jag inte har några helande brygder kvar.

På tal om brygder - eller "potions" - så bidrar de ibland med sin egen huvudvärk då jag bara kan plocka med mig tio stycken åt gången, oavsett typ. Jag kan förstå att saker som mina små vapentorn jag kan bygga är begränsade med fem stycken så att jag inte får för mig att spamma dem i strid, men det stör mig att jag inte får en packning med begränsad plats så att jag själv får bestämma hur mycket av allt jag vill konka med mig. Antingen det eller ett sätt för mig att hitta nya brygder genom att kanske slåss mot en valfri grupp av fiender - för emellanåt går det ruskigt snabbt för mina krigare att bita i gräset.

Det ska sägas att när mitt huvudterritorium går upp i nivå så gör detta också mina krigare starkare och ger dem bättre vapen och rustning, men det känns ofta som att jag inte får den önskade effekten på mina fiender även fast jag matchat elementen korrekt, eller åtminstone någorlunda korrekt. Allt hänger såklart på att vinna, men det uppdagades efter ett tag att det kanske även är meningen att jag ska förlora några gånger och på det viset bli sugen på att försöka och försöka igen. Om jag överlever så långt, vill säga. För mina krigare är kvar även fast de förlorar. Det är först när mitt rike faller som jag förlorar helt och hållet, vilket är största tjusningen med spelet. Visst, det är dystert många gånger, men så länge jag har chansen att bli bättre så vill jag försöka konstant.

7

Två bossfighter inkluderas i min spelsession - Fendrel med sin bulkiga rustning och läbbiga Queen Nuaba med sina skorpioner i öknen. Båda tyder på att variation och tanke har ägnats åt dem, tacksamt nog. Den förstnämnda har för det första en stor armé och några torn som förhindrade mig från att närma mig, vilket innebar att jag först var tvungen att stjäla hans katapult som låg åt sidan för att skjuta sönder tornen. Därefter möttes vi i ett stort rum i ett slott med fyra krutdurkar utplacerade i vardera hörn och jag visste precis vad som krävdes av mig. En stund senare när jag exploderat ner hans hälsa stannar han dock upp och blir helad av fyra medhjälpare medan stora stenbumlingar faller ner tills jag lyckats döda de fyra. Queen Nuaba gör saker annorlunda, vilket är att skicka skorpioner av olika storlekar på mig innan hon själv bestämmer sig för att slåss. Därefter gäller det som vanligt att rikta sina attacker rätt och inte bli träffad för många gånger av vare sig henne eller hennes medhjälpare. Jag gillar bossdesignen hittills och jag får samtidigt testa mina krigare när de befinner sig på betydligt högre level med vassare vapen, vilket inger hoppet om att även jag kan bli bättre på spelet.

Men Champions of Anteria är ju inte bara strider, utan jag måste även sköta om mitt huvudterritorium genom att bygga upp ett ordentligt hem för mina invånare. I början får jag möjligheten att bygga basbyggnader som huserar mina arbetare och sätter dem i arbete och därigenom utvinns byggmaterial för byggnader, vapen, brygder och andra användbara ting. Spelet delas för övrigt in i dagar via omgångar (turns) och under varje omgång får jag nytt material och guld utvunnet, beroende på vilka territorier jag äger. Dessutom vet man aldrig när fienden får för sig att attackera, vilket gör det spännande att trycka på nästa runda varje gång. Vidare ska vi inte glömma att min fraktion går upp i nivå genom en annan valuta som kallas för "renown", vilket också samlas in i början på varje omgång beroende på antal territorier. Det är på så vis jag låser upp nya föremål och vapen att bygga, samt nya byggnader. Allt känns relativt simplifierat, men samtidigt användarvänligt och logiskt.

Så ja, trots min frustration är jag ändå hoppfull för Champions of Anteria då spelet i princip nästan känns fulländat. Min önskan om en ordentlig packning - eller inventory - kommer dock förmodligen inte att ägnas en tanke åt i det här stadiet, men det hade gjort mig en gnutta lyckligare. Är det för mycket begärt?

Sometimes we include links to online retail stores. If you click on one and make a purchase we may receive a small commission. For more information, go here.

Jump to comments (0)

About the author

Jonas Pettersson

Jonas Pettersson

Redaktör / Assisterande chefredaktör

Ingen på redaktionen vet exakt var Jonas härstammar, men trots sin uppväxt i de värmländska skogarna har han inte undkommit det magiska mediet som är dator- och tv-spel. Hans vanligaste genres rör sig inom FPS, actionrollspel och skräck.

Relaterat material

Eurogamer Live: Paragon

Följ med Petter Hansson Frank när han tar sig an Epics kommande MOBA.

Bethesda planerar att laga Fallout 4

En patch ligger i pipelinen

FeatureE3 2016: Så här var PC Gaming Show

Intressanta nyheter bland kaoset.

FeatureNågra tankar om Nintendo NX

Trots mycket bristfällig information går spekulationerna varma

Andra saker på sidan...

Kommentarer (0)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!

Hide low-scoring comments
Ordna
Threading