Throwback Thursday: The Elder Scrolls III: Morrowind

Vvardenfell är fult men fantastiskt

Jag sitter och stirrar på min spelhylla och funderar över ett spel värt att nämna för Throwback Thursday. Det finns så många jag kan tala skriva spaltmeter efter spaltmeter om. Klassiker som Medal of Honor till Playstation 1, Tetris på NES eller Red Alert 2 för PC är bara en bråkdel av de spel som betytt mycket för mig under min uppväxt.

Till slut så öppnar jag garderoben och gräver igenom en av de flyttkartonger jag inte orkat packa upp under det år jag bott i min lägenhet. Bland reservsladdar, gamla filmer jag inte känner är värda att ha i min filmhylla och installationsskivor för moderkort hittar jag äntligen det jag letade efter: I ett fult, slitet Xbox Classics-fodral så låg mitt exemplar av The Elder Scrolls III: Morrowind.

1
Seyda Neen är den första byn man ser i Morrowind. Den är idag ganska... ful.

Morrowind är ett gammalt spel. Kanske inte specifikt i ålder då det släpptes 2002, utan snarare i vad det är. Att beskåda mitt gamla exemplar var som att kapa en stor ek och räkna ringarna. Karaktärsmodellerna är spetsiga och grotesta, ljuddesignen är skrattretande tunn och spelets Gamebryo-motor verkar knappt kunna hålla ihop de 20 meter av Vvardenfell som renderas framför mig medan jag sakta vandrar över ön. Tekniskt har Bethesdas spel inte åldrats med värdighet över huvud taget.

Men det har även en märklig sorts kvalité med sin ålder. Som ett åldrat vin som legat längst ner i en sval källare så besitter spelet kvalitéer vi saknar i många av dagens spel. För trots alla brister och knakiga teknikaliteter som borde bryta inlevelsen så fort jag ser mig omkring så har det också en viss frihet jag saknar i många spel idag. Spelet saknar pilar som pekar ut exakt vart vi ska, alla intressanta saker som nämns kraffsas ner i en liten dagbok jag får läsa igenom för referenser och jag får navigera mig fram med hjälp av vägskyltar och beskrivningar.

2
Morrowind kom troligen med den vackraste spelkartan någonsin.

Bethesda höll varken mig eller min lillebror i handen när vi spelade för över 10 år sedan. Som när vi blint reste över ön och brutalt slog ihjäl alla spelets invånare och helt ignorerade när vi tagit livet av någon bunden till spelets huvuduppdrag. Eller när vi experimenterade med trolldrycker och trollformer för att göra en karaktär som kunde hoppa över halva ön och slå ihjäl halvgudar med sina bara händer. Det var nästan mekanisk anarki som lät oss leka runt.

Samtidigt så hade Morrowind en väldigt bra balans mellan sitt berättande och spelarens frihet att växa eller bli starkare. För tidigt i spelet så uppmanar en uppdragsgivare mig att faktiskt ta mig ut i världen och bygga upp ett namn för mig själv. Det gör inte som i Skyrim där uppdragen kan tala om hur bråttom du har för att ta dig till ett ställe och sedan ändå inte bry sig om du spenderar de närmsta två veckorna att fylla ditt hus med allt bordsalt du kan hitta.

3
Jag hatar Kwamas... De är vidriga varelser rakt igenom...

Det är på ett sätt synd att Bethesda idag inte verkar vilja blicka tillbaka till Morrowind i hur de ska strukturera sina rollspel idag. För även om Elder Scrolls III idag ser ut som om det vore byggt av billig kartong så känns det fortfarande mindre artificiellt än deras senare verk. För trots att det knappt är några animationer värda att nämna eller att nästan all information i spelet levereras genom väggar av text så kan jag acceptera allt omkring mig mycket enklare.

Xbox-versionen är ganska långt ifrån den version jag rekommenderar av Morrowind, men som tur är har vi det till PC som med ett par moddar kan bli ytterst spelbart. Det är ett spel jag med jämna mellanrum installerar när jag vill komma ifrån en hel del av spektaklet och bruset som ofta finns i dagens spel.

Ibland är det bara väldigt skönt att ta en tur med endast en karta, min dagbok och en vag beskrivning om var ett par banditer ska finnas.

Sometimes we include links to online retail stores. If you click on one and make a purchase we may receive a small commission. For more information, go here.

Jump to comments (0)

About the author

Adam Holmberg

Adam Holmberg

Skribent

Adam är en pedantisk västgöte som anser att ha ett liv är överflödigt. Spel är hans största intresse tillsammans med science-fiction och intag av energidryck tätt bakom. Hans mål i livet är att bevisa för alla att Uncharted 3 är som bäst mediokert.

Relaterat material

FeatureSåhär var PC Gaming Show

Det här är vad sjutton PC Gaming Show var.

Fredagsstreamen: The Division

Niklas och Lucas utforskar ett öde New York...

FeatureFörtitt: Dark Souls 3

Alex har återigen dykt in i From Softwares lika mörka som underbara värld.

FeatureFörtitt: Dark Souls 3

From Software är tillbaka med ännu ett ultrasvårt spel. Och jag hatar det.

Andra saker på sidan...

Kommentarer (0)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!

Hide low-scoring comments
Ordna
Threading