Throwback Thursday: Resident Evil 2

När skräcken blev mys.

Jag var nio år och just då var det den bästa presenten man någonsin skulle kunna tänkas få. Farfar kom in och gav över ett paket innehållandes Resident Evil 2. Efter att ha spelat föregångaren till kräkningar börjat samlats i munnen, tillsammans med medföljande demo på tvåan, var detta ett rejält skutt in i himmelriket.

Och jäklar vad vi spelade. Från de första, livrädda, stegen i Raccoon City till det avgörande ögonblicket när en licker uppenbarade sig. Här hade vi ett helt sjukt monster som inte ens fanns i ettan ju! Och så självklart den stackars Will Smith som satt skadad i ett numera låst rum. Just det, Will Smith, för det hade jag faktiskt läst i en amerikansk speltidning att det var. I efterhand var det uppenbart en skämtsam kommentar, om en något rasistisk sådan, men då var jag helt säker på att det var korrekt. Och stackars Marvin kommer i mina ögon alltid vara Will Smith framöver.

2015/articles//a/1/8/4/7/0/8/0/eurogamer-9ahfjp.jpg
Will, kan du säga till Jaden? Han gömmer sig i källaren och vägrar komma fram.

Alla de enskilda stunderna som etsat sig fast i min hjärnbalk är otaliga, trots att det numera gått 17 år sedan jag för första gången klev in i Leon och Claires skor. Som när vi (jag spelade till en början nästan alltid med min morbror och moster) panikhetsade oss igenom källaren, skrek högt när William klöste sönder vagnen på väg ner till laboratoriet eller när vi gång på gång försökte klara oss till polisstationen utan att plocka upp något alls - för då fick man ju möta självaste Brad Vickers.

Under åren som följde fortsatte kärleken för Resident Evil 2, trots att en trea och sedan en hel hord av uppföljare dök upp. Ett tag satt överlevnadsskräckisen så naturligt i fingerspetsarna att det hela blev en jakt på rekordtider snarare än någon form av skräck. Det blev en resa tillbaka till barndomen och en påminnelse om att en gång kunde man gråta sig lycklig av en födelsedagspresent.

2015/articles//a/1/8/4/7/0/8/0/eurogamer-c2a9n5.jpg
Mys!

I min spelhylla står Resident Evil 2 stolt och visar upp sig. Det må inte vara samma utgåva som jag fick som nioåring (bodde i ett hus som brann ner, lång historia) men det är oavsett lika nära mitt hjärta. Enda skillnaden är att i mitt original så hade Leons skiva gått sönder och vi tvingades kötta igenom Claires kampanjer (båda två) gång på gång, utan att någonsin tröttna.

17 år efter den där sommardagen kan jag fortfarande exakt var varje pryl ligger, hur många skott en licker tål och hur karaktärerna rör sina händer i mellansekvenserna (tips: de viftar som idioter). William, Mr X och gänget är i dag inte skräckframkallande monster utan mysiga farbröder jag slår mig ned med framför en härlig brasa. Och Resident Evil 2 är fortfarande den bästa presenten jag någonsin kan tänkas få.

Om man bara kunde få vara nio igen.

Sometimes we include links to online retail stores. If you click on one and make a purchase we may receive a small commission. For more information, go here.

Jump to comments (3)

Spel i den här artikeln

About the author

Robin Stjernberg

Robin Stjernberg

Redaktionschef / Försäljningschef

"Är du en förrädare?" frågade de sura jämtarna när Robin red ner till Hallandsskogarna på en älg för att plugga film. "Nej", svarade Robin och tog sig en ordentlig prilla. "Jag infiltrerar södermarken" sa han. Förutom att snusa, och att vara en norrlänning, gillar Robin konstiga filmer, bastant hiphop och att spela episka äventyrsspel och hårda skjutare.

Relaterat material

Tävling: Vinn stort Xbox One-paket

Eurogamer.se firar 1 år med stor Xbox One-tävling.

Recension: Shadow of the Beast

Vi har följt med i antihjälten Aarbrons jakt på hämnd i denna sidoscrollare. Var det värt all död?

Andra saker på sidan...

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!

Hide low-scoring comments
Ordna
Threading