ABZÛ är den nybildade studion Giant Squids första spel. Därmed inte sagt att de är några duvungar i spelbranschen. Utan snarare tvärtom, för det här gänget är samma personer som skapade succéspelen Journey och Flower. Det märks också väldigt tydligt på allt från den speciella grafiska stilen, till den mystiska musiken.

Då jag personligen var ett stort fan av ökensimulatorn Journey, var det med stor vördnad jag installerade ABZÛ. När spelet börjar är du omgiven av till synes oändliga vattenmassor, med den där perfekta vykorts-turkosa färgen. Du är klädd i en gul-svart våtdräkt med matchande simfötter. Havet du befinner dig i känns verkligen äkta och levande, i allt från de små krusningarna på vattenytan till det kluckande ljudet när vattnet träffar min våtdräkt. Små detaljer med stor betydelse för hur äkta världen omkring mig känns.

1
Haj! Haj! som man säger på fiskspråk

Väl under vattenytan så resulterar varje rörelse du gör med din handkontroll i en lekfull dans, där du formligen glider genom vattnet. Och den lugna musiken i bakgrunden skapar en vacker fond åt de skimrande ljuspelarna, som tränger igenom vattenytan i sina fruktlösa försök att nå fram till botten av havet.

Under ytan möter du en helt ny värld, befolkad av fiskar, alger, koraller och en mängd andra vattenlevande djur. Redan efter ett par simtag träffar du på ett stort fiskstim som är så många till antalet, och så tätt grupperade att de nästan bildar en singulär entitet. En bit bort från stimmet, simmar en större fisk av och an. När du försiktigt närmar dig den, blir du instruerad att ta tag i den och i samma stund som du gör det så avslöjas också dess namn, Goliath Grouper.

3
Finn ett fel i gruppen!

Den stora fisken för dig in i en grotta som snabbt mynnar ut i havets motsvarighet till en regnskog, fylld med nya typer av fiskar och mäktiga formationer av böljande alger som skimrar i grönt. Med en vag känsla av att det finns något som spelet vill att jag ska hitta, leds jag visuellt genom korridorer av alger till jag når havets sandiga botten. Där skymtar jag något som ser ut som en dykarlampa i gult. Vid en närmare inspektion visar det sig vara en liten robot, som kommunicerar med mig genom att göra olika små läten och lysa med sin inbyggda strålkastare. Efter vi introducerat oss för varandra, slår vi följe och fortsätter resan genom havet.

Efter en tids simmande stöter vi på ett hajliknande korallmonument, där jag får instruktioner om att här kan jag meditera. Det innebär att spelet sparas och du får njuta av ett antal scener där man passivt får följa de arter som lever i området. Detta är i högsta grad rogivande och ger oss en chans att passivt njuta av de undersköna havsmiljöerna, från de vinklar som spelets producent anser vara mest optimala.

2
Hm, vem tände lampan

Det vore ett stort misstag att avslöja mer om vad som händer och vad du kommer att uppleva under din resa genom havet. Främst för att spelet bara är cirka två timmar långt, men även av den enkla anledningen att själva storyn och mysterierna kring den är bäst upplevd utan några förkunskaper. Därför går jag istället över till att prata lite om spelet som helhet och om det är värt dina pengar och din tid.

Men där deras tidigare spel lyckas på alla plan, faller deras första helt egna produktion på tröskeln till storhet. Grafiskt och musikaliskt är det ren magi, i allt från hur alla levande varelser interagerar med varandra och dig som spelare, till den dynamiskt anpassade musiken som förstärker vad dina ögon redan upplever. Man vill verkligen undersöka varje hörn av den fantastiska värld som målas upp framför en.

Trist nog är det samtidigt så att dina möjligheter att utforska, begränsas av olika former av barriärer som hindrar dig från att avvika för mycket från den föreskrivna vägen framåt. Lite elakt sagt så är det nästan som man simmar på ”räls”. Det förminskar illusionen av ett öppet hav och reducerar upplevelsen till känslan av att besöka ett antal stora undervattensrum.

Det hade varit lättare att leva med detta om storyn hade varit mer intressant och speltiden lite längre. Men strikt sett finns det ingen traditionell story att prata om, utan det är mer av en anmodan om något som hänt i havet långt tidigare. Redan efter någon timmes spelande, fick jag tyvärr en känsla av att det är mer teknikdemo än ett riktigt spel. Där drömmen om att få skapa ett levande ekosystem under havets yta fullföljdes ren visuellt och tekniskt, men som sedan stöptes om till ett spel för att kunna tjäna pengar på det.

Låter kanske lite krasst och hårt, men som recensent är det min uppgift att inte bländas av den förtrollande vackra grafiken utan att se spelet som det verkligen är. Nämligen en vacker yta utan djup.

Är det värt att köpa? Ja, det är det, men bara om du är okej med att få njuta av några vackra undervattensscener till väldigt behaglig musik. Har du dessutom behov av att varva ner och älskar vatten, är det till och med ett givet köp. Men om du vill ha ett riktigt spel som varar längre än en normal biofilm, så tycker jag du ska låta bli att köpa det. Åtminstone så länge det fortfarande kostar 179 kronor.

Som avslutning vill jag bara gratulera Giant Squid till att ha krossat Call of Duty: Ghosts, vad det beträffar artificiell intelligens för digitalt genererade fiskar!

About the author

David Petersson

David Petersson

Skribent

Med rötterna i C64:ans demokultur har David utvecklat 00FF00-fingrar. Är övertygad om att jorden bara är en väldigt stor variant av Pac-Man. Tror på en varierad kost och konsumerar därför alla typer av spel. Men om han måste välja blir det rollspel.