Ytterst medioker expansion som egentligen inte tillför mycket nytt till paletten.

När the Division släpptes tidigare i år så kom det som ett bombnedslag. Det var Destiny-dräparen som alla hade väntat på. Eller åtminstone ett spel som skulle dela tronen tillsammans med den påtänkta rivalen. Ungefär ett halvår senare kan vi konstatera att spelen inte enbart är väldigt olika, utan de har helt olika målgrupper i åtanke. The Division står med andra ord på egna meriter och de båda spelen kan egentligen inte jämföras.

1

När nu den första expansionen till the Division släpps, Underground, så är det dock inte med jättestora förändringar som det sker. Framförallt den djupa RPG-delen med sifferuträkningar och karaktärsuppbyggnad är saker som i the Division fungerar ypperligt, men det finns dock mycket mer att önska av spelet. Framförallt är det bristen på engagerande endgame och moroten till att fortsätta spela som varit det stora problemet för spelet, vilket Ubisoft Massive antagligen försökt förbättra i och med den här expansionen.

Expansionen för vidare sökandet efter stadens slödder, alltså de som utnyttjat situationen i Manhattan. Precis som de pestspridare som de är så gillar de att hålla till i kloakerna och vi agenter söker oss ned till deras innersta gömsälle. Tyvärr är det i stort sett den enda progressionen i världen som vi får ta del av. Vi kastas in i en ny base of operation där våra nya uppdrag i underjorden kommer utgå från och förbereder oss här på de unika banor som väntar oss.

3
Sämsta partyt ever. Det är helt dött här.

Banorna slumpas fram genom en slumpgenerator och ska på så sätt se till att vi får en så färgstark upplevelse som möjligt. Men precis som i många fall så misslyckas utvecklarna med att få mig som spelare engagerad. Det är egentligen inga nya fiender och banorna ser egentligen likadana ut, trots att de ska vara slumpgenererade. Jag dödar bossar på bossar som ser ut som varandra och jag tror inte jag lagt ett enda namn på minnet. Inga färgstarka karaktärer eller engagerande uppdrag förutom jakten på just den perfekta uppsättningen av utrustning. För en del är det här tillräckligt, men för mig gör det att hela spelet känns som ett tomt skal som inte gjort speciellt mycket för att förbättra upplevelsen till det bättre.

De repetitiva upplevelserna blir dessutom tråkigare och tråkigare ju mer jag spelar. Det spelar ingen roll att det är lättare än någonsin att spela själv eller med andra folk genom matchmaking. Till slut vill jag bara gå och lägga mig och sova.

2
Stackars lilla tomten. :(

Frustrationen blir dessutom extrem då det du verkligen förlorar all progression i vissa fall. De olika skottpengarna som finns på olika fiender gör att jag samlar på mig information för att sedan låsa upp svårare fienders positioner. De svåraste av dessa gör att du förlorar all information du samlat på dig ifall du inte klarar att klå bossen på första försöket. Samma sak gäller de olika operations som du gör i underjorden. Dör alla i din grupp blir ni skickade tillbaka till basen. En massa farmande för ingenting med andra ord.

Men trots de många missarna så är the Division fortfarande det spel det varit från början. Det är en stabil taktisk tredjepersonsskjutare som faktiskt lyckas bättre med att få de olika personerna i lagen att arbeta ihop. Det lönar sig och det finns ett jämnare och mer balanserat system när det handlar om lagom mängd fiender tillsammans med mekanik som skapar svårighetsgrader istället för horder av fiender som stormar mot din grupp. Men tyvärr faller det här i skymundan då expansionen till trots är högst medioker.

About the author

Robert Arveteg

Robert Arveteg

Stream-redaktör

Robert började sitt spelande som snorätande 4-åring. Han grät floder över att hans mamma inte klarade av att hoppa över en Goomba och var stolt ägare av Mario-pins. Idag är Robert vuxen och älskar Pokémon och rpg. Han räddar världar på kvällar och är superfarsa på dagtid. Han letar dock fortfarande efter spel som hans mamma ska klara och gråter numera bara inombords över att hon inte inte kan hoppa i spel.