Europa har många mörka kapitel i sin historia. Saker vi eller våra förfäder har gjort eller råkat ut för som vi inte gärna vill tala om för mycket. Det är därför alltid känsligt när olika former av media och underhållning tänker dra paralleller till dessa händelser. Det är en hårfin linje att dansa längs med, där respektive sida antingen kan vara ett verk värdig för reflektion eller klassas som smaklöst utnyttjande av känsliga ämnen.

Men för Deus Ex är det inget nytt att försöka utforska känsliga ämnen genom sin fiktiva värld. När Deus Ex: Human Revolution släpptes 2011 drogs det inte för att diskutera ekonomiska klasskillnader och samhällets maktbalans vid sidan av sina fiktiva frågor om mänsklig utveckling och teknologisk etik. Det var i en tid då Occupy Wallstreet och "The 1%" var slagord som ringde för oss i väst. Det var tematisk användning av aktuella konflikter för att tilltala spelare.

7
Segregationen och rädslan är tydlig i Mankind Divided

Human Revolution skötte detta galant och byggde upp en värld som var spännande, tilltalande och fylld av trovärdig konflikt. Klassisk, meningsfull science fiction varvat med intressant spelmekanik och fint smygande. Det var fortfarande väldigt grovhugget och kanske inte så hemskt vackert att beskåda, men det hade tyngd och en väldigt självsäker stil.

Nu har vi Deus Ex: Mankind Divided, ett spel jag länge sett fram emot och det fortsätter trenden att försöka utforska mänsklighetens mörka natur och händelser för att bygga ut sin värld. Spelet är satt två år efter "The Incident", händelsen i slutet av Human Revolution som fick miljontals augs (augmented, cybernetiskt förändrade människor) att tappa kontrollen.

Augs har nu gått från att vara en ratad överklass till att bli fruktade, misstrodda och övervakade världen över. På många ställen, som i till exempel Tjeckien, deporteras de flesta till ogästvänliga ghetton. Medan de som får vara kvar i samhället har sina egna köer att stå i, egna tunnelbanevagnar att resa i och trakasseras av polisen konstant. Segregation, hat och rädsla osar från varje hörn när jag vandrar längs med Prags gator.

10
Adam Jensen återvänder och ser precis lika häftig ut som innan

Friktionen mellan etablissemanget, polisen, invånare och augs bara ökar för varje dag som går. Terrordåd sker mer och mer frekvent, samtidigt som fler begränsande lagar träder i kraft och FN diskuterar att med tvång slita ut alla modifikationer på människor världen över. Mitt i allt kaos och all galenskap har vi Adam Jensen som återvänder från Human Revolution.

Adams roll i spelet är av delad natur. Samtidigt som han är en del av Interpols insatsstyrka Task Force 29 i kampen mot de ökade terrordåden, vet han att något större gömmer sig i skuggorna: den hemliga organisation som drar i trådarna, kontrollerar media och vill styra världen från bakom kulisserna. Han har stirrat ner i avgrunden och sett vad Illuminati försöker åtstadkomma och han tänker göra vad han kan för att avslöja och stoppa deras planer.

Vår resa tar oss för det mesta genom en stad, Prag som jag nämnde ovan, med kanske några få avstickare. Men att flyga mellan flera städer som i Human Revolution är inte längre en del av spelet. Detta är dock inte en svaghet för Mankind Divided, eftersom jag älskar detaljrikedomen Eidos Montreal lagt på omgivningarna. Det kanske inte är en värld i skala eller stil med Witcher III, men den är tillräcklig för vad spelet behöver.

14
Vi är för det mesta bara i en stad i Mankind Divided istället för två

Faktum är att om jag ska jämföra spelvärlden med något, så är det snarare Starbreeze spel The Darkness från 2007 som ploppar upp i minnet. Där har vi New York med sina olika stadsdelar som vi reser mellan med hjälp av en tunnelbana, precis som vi gör i Mankind Divided. Laddningstiderna när vi reser mellan stationerna hade jag egentligen gärna sluppit, men med tanke på att vi för det mesta reser till fots känns det samtidigt bra att vi inte har en stor massiv yta att springa över hela tiden, utan istället fem stycken väldigt lagom stora omgivningar.

Det finns nu mycket mer att utforska också. Gränder, kloaker, lägenheter och små butiker som vi kan ta en närmre titt på. Till vårt förfogande har vi våra modifikationer som låter oss välja vilken spelstil vi vill. Vill du hacka ett dörrlås och ta dig in är det fritt fram, förutsatt att du låst upp den förmågan. Detsamma gäller om du vill slå in en tunn vägg och använda ventilationssystemet eller varför inte bara ta ett högt skutt till ett olåst fönster? Alla Adams förmågor från Human Revolution finns fortfarande kvar att använda.

Adam har även en del nya uppgraderingar, vissa som gör honom dödligare och andra som gör honom bättre lämpad för smygande. I det förra spelet var stealth ett stort fokus med strider som ett alternativ jag gärna undvek på grund av slöa kontroller eller halvdant skjutande. Mankind Divided känns genast som en mycket mer kompetent shooter med snabbare kontroller och mer valmöjligheter, såsom olika typer av ammunition och förmågor.

15
Det finns gott om nya uppgraderingar vi kan ge Adam

Men trots att vi är dödligare än tidigare så kan vi fortfarande klara spelet utan att döda en enda fiende, något jag faktiskt gjorde under min första runda. I princip varje situation och förmåga kunde användas för att jag skulle kunna ta mig vidare med minimal skada på personerna omkring mig. En poliskontroll kan distraheras av att jag trådlöst hackar ett billarm, min bedövningspistol fungerar för att tyst få enstaka förövare ur min väg och jag kan ofta lösa problem med bara mina ord.

Spelets utökade smygande och strider går även att nyttja i det nya spelläget Breach. Det är egentligen inte mycket mer än ett alternativt utmaningsläge där vi tar rollen som en hacker, som med sin avatar ska sno data från företagsservrar. Det är ett kul litet tillägg för den som inte kan få nog att att träna på smygandet eller skjutandet, men för mig gav det inte så hemskt mycket. Det kommer även innehålla mikrotransationer med "booster packs" där vi får utrustning, hacks och andra saker vi kan använda för de korta miniuppdragen. Jag kommer troligen aldrig röra Breach-läget igen.

Dialogbaserade bosstrider var något som introducerades i förra spelet och var ett spännande inslag. Att bedömma personens agenda, ton och vad som kanske kan övertala karaktärer att hjälpa mig var fascinerande. Detta är något jag såg ganska mycket av även i Mankind Divided. Faktum är att antalet klassiska bosstrider var väldigt, väldigt få medan de dialogbaserade var ganska frekventa. Det är en väldigt positiv utveckling, speciellt då striderna var den absolut svagaste delen i det förra spelet.

1
Breach var ett okej spelläge för den som vill ha mer Deus Ex. Men jag kommer nog aldrig spela det igen

Det finns gott om personer vi kan hjälpa med våra förmågor och Adams silvertunga. Det finns även rätt gott om sidouppdrag som ytterligare får oss att fortsätta utforska Prag och de hemligheter som gömmer sig där. Vi kanske hjälper en paranoid bloggsida att gräva upp information om ett internationellt mediakonglomerat eller hjälpa lösa ett mord på en aug vars robotdelar skurits bort. Det är inte som Fallout eller andra enorma rollspel i mängd, men de är tillräckligt för att ge världen lite mer djup och motivation att utforskas. Eller helt enkelt belöningar i form av pengar eller utrustning. Dessa sidouppdrag kan även senare ge dig fördelar senare i spelets story beroende på dina val. Mankind Divided är fortfarande ett väldigt reaktivt spel.

Vi samlar fortfarande på oss olika vapen, föremål, granater och ammunition medan vi rotar runt bland främlingars privata ägodelar. Saker som i sin tur kan säljas precis som innan. En kul detalj dock är att alla försäljare i Prag verkar väldigt griniga. För spelet verkar inte helt uppmärksamma att jag faktiskt handlar hos dessa, så när jag i princip länsat deras förråd av ammunition eller uppgraderingar för tusentals krediter, är de fortfarande irriterade och säger att jag ska sluta slösa deras tid. De borde vara glada över att ha mig som kund, kan jag tycka...

9
Nästan alla spelets vapen kan uppgraderas eller modifieras med tillägg eller olika typer av ammunition

Motorn har också fått sig en väldigt stor visuell uppgradering. Human Revolution var aldrig ett vackert spel ens när det släpptes, men Prags gator är nu väldigt vackra i uppföljaren. Gatstenarna har ett faktiskt djup, belysningen är trovärdig och karaktärerna har mycket bättre proportioner. Adam Jensen, som fortfarande är en av de coolast designade spelkaraktärerna jag sett, ser bättre ut än någonsin.

Men allt är inte polerat till perfektion då karaktärernas animationer i dialoger kan vara flaxiga, med ganska dåligt synkade läppar. När jag vandrar genom staden kan även bilduppdateringen hicka till frekvent av vad jag misstänker är karaktärer som blir inlästa eller påbörjar sina animationsrundor. Om ojämnheterna i hur det flyter på även finns på Playstation 4 vet jag inte, då jag spelade på Xbox One.

På det stora hela känns det som att spelet är en smartare utveckling av grunden som lades av Eidos Montreal 2011, snarare än ett helt generationshopp. Det är mer av det goda med en del smarta nyheter. Men något jag känner att Human Revolution gjorde lite bättre var karaktärerna. För det är egentligen inte mycket tid vi får med alla våra kompanjoner. Chikane, den pilot som flyger oss till huvuduppdrag som utspelar sig utanför Prag är inte lika involverad som till exempel Malik var i föregångaren.

27
Nästan alla omgivningar har gott om taktiska val, alternativa vägar in, ut och runt sina problem eller mål

>Mankind Divided fokuserar väldigt mer på det övergripande än de små mänskliga detaljerna. För jag hade gärna haft mer tid att lära känna medlemmarna i Task Force 29. Detsamma gäller Alex Vega, Adams kontaktperson med Juggernaut Collective, som hjälper honom gräva upp detaljer om Illuminatis planer. Några få uppdrag extra eller några fler dialoger hade kunnat ge god kontext till vilka alla är och mer om hur Adam ställer sig till dessa.

Men det är konspirationen och världen i sin helhet som kommer först. Marknadsföringen talade mycket om vad de kallade för "Mechanical Apartheid". Separationen av vanliga och förändrade människor både genom lagar och sociala grupperingar. Det är lite svårt för mig att helt svälja att världen skulle reagera så extremt, att vi skulle rata våra grannar vars enda brott är att de har en fotprotes. Det är en väldigt extrem bild utvecklarna målat upp i Mankind Divided.

På vilken sida av linjen hamnar Mankind Divided? Spelmekaniskt tycker jag att det är fenomenalt. Det är ett av de bättre actionrollspelen jag spelat den här generationen, men hur är det med berättandet och de budskap de har inpräntat visuellt och i sitt manus? Detta var något jag själv inte bestämt mig för när jag först började skriva min recension. Men efter att ha tänkt efter så kanske det inte är en perfekt liknelse de skapat med sitt spel, men fortfarande en aktuell sådan.

20
Det finns gott om nya karaktärer i Mankind Divided men vi får tyvärr inte lära känna alla lika mycket som jag hoppats

Vi lever just nu i en värld med extrema grupper vars ideal och agendor konstant ställs mot varandra. Deus Ex: Mankind Divided kanske inte är lika mycket en berättelse om hur vi skulle behandla en folkgrupp vars proteser beter sig illa så mycket som ett verk som använder sin värld för att berätta att vi gjort allt detta förr och att om vi inte passar oss kanske gör det igen. Moralen i Deus Ex är inte svart och vit. Det finns inga enkla svar, bara en varning.

Jag är glad att jag äntligen fick spela Deus Ex: Mankind Divided. Det är ett spel med stark tematik, vackra miljöer och ett fantastiskt djup vad gäller bandesign och valfrihet för spelare. Om du tyckte om Human Revolution kommer du troligen uppskatta spelet lika mycket som jag. De enda nackdelarna jag kunde finna utöver tekniska småsaker var den lilla tiden vi fick med karaktärerna och hur spelet fortfarande lämnar mycket frågor öppna för uppföljare. Många trådar som fanns efter det förra spelet finns fortfarande kvar.

Men om det kommer en till uppföljare efter detta så ser jag fram emot det. Eidos vision för framtiden är spännande och som ett sant verk av science fiction är det fortfarande fascinerande. Mänskligheten må vara delad, men att detta är ett bra spel kan vi nog enas om.

About the author

Adam Holmberg

Adam Holmberg

Skribent

Adam är en pedantisk västgöte som anser att ha ett liv är överflödigt. Spel är hans största intresse tillsammans med science-fiction och intag av energidryck tätt bakom. Hans mål i livet är att bevisa för alla att Uncharted 3 är som bäst mediokert.

Fler artiklar av Adam Holmberg