Fortfarande alldeles för komplicerat den som inte redan är frälst i genren, trots försök att vara inbjudande.

Min spontana tanke när jag först kom i kontakt med SNK:s King of Fighters-serie var "Street Fighter-ripoff". I efterhand är det uppenbart att reaktionen var resultatet av Capcom-fanboyism, och inledningsvis bemödade jag mig inte att se till King of Fighters andra kvaliteter. En detalj som ändå fastnade var det lagbaserade upplägget som öppnade upp för taktiskt spelande. Vidare hade spelet också en alldeles egen särprägel på karaktärsdesignen - detta var snäppet coolare än Street Fighter, vilket jag till slut fick erkänna, om än lite motvilligt.

Och såklart - den omöjliga svårighetsgraden. Inte bara på grund av den orättvisa AI:n, utan även för de komplicerade kombinationerna för specialattacker. Anledningen till denna anekdot är enkel - mycket är nämligen sig likt i King of Fighters XIV, trots att karaktärerna numera består av polygoner istället för pixlar.

1
Favoriten King of Dinosaurs visar upp sig.

Precis som i tidigare delar bjuds vi på en massiv uppställning av karaktärer med unika stridstilar, närmare bestämt 50. Majoriteten av de populäraste kämparna i seriens historia finns representerade även denna gång, tillsammans med helt nya bekantskaper. Mest utmärkande är den mexikanska brottaren King of Dinosaurs, komplett med wrestlingutstyrsel och t-rexmask.

Lagspel är ledordet inom King of Fighters och du tillåts skapa ett alldeles eget tremannateam för att ta dig an dina motståndare. Detta bör inte förväxlas med tag-läget i andra spel. Här är det snarare rondbaserat, besegras din första karaktär tar nästa karaktär över tills det ena laget är helt besegrat. Dynamiken och taktiken är helt annorlunda och SNK ska ha beröm för att de fortsätter sitt alldeles egna race.

På tal om unika inslag har utvecklarna lyssnat till kritiken och skapat ett sätt att bjuda in mindre erfarna spelare. Genom att trycka frenetiskt på en knapp aktiveras en specifik kombination kallad Rush Combo, som är både flashig och effektiv. Men överlag är kontrollen annars i klassiskt King of Fighters-stuk - oerhört svårbemästrat. När spelet dessutom blandar in en avancerad taktik för mycket tillsammans med dubbla halvcirklar åt olika håll är det lätthänt att längta efter betydligt mer lättillgängliga Street Fighter V.

3
Vissa lag består av karaktärer från andra spelserier som Ikari Warriors, Psycho Soldier och Fatal Fury.

Turligt nog finns det diverse träningslägen samt utmaningar för den som vill träna upp sina King of Fighters-fingrar. Antalet övriga lägen är tillräckliga och bjuder på variation oavsett om du spelar själv eller har mänskliga medspelare. I skrivande stund är onlinebiten stabil och jag hade inte problem med att hitta motståndare.

Tyvärr finns det inte mycket mer som kan tänkas tilltala dig som inte redan är frälst i fightingspel. Att kalla spelets arkadläge för "Story mode" är nästan komiskt efter att ha upplevt Netherrealms alternativ i Mortal Kombat X eller Capcoms uppdatering till Street Fighter V. Ett par klichéartiga sekvenser mellan striderna, som dessutom inte ens påverkar dina karaktärer, är inte vad jag kallar historieberättande.

Till råga på allt är presentationen i King of Fighters XIV under all kritik. Missförstå mig inte - den simpla grafiken gör sitt jobb och känns som en naturlig evolution av seriens stora och välanimerade pixlar. Men i jämförelse med konkurrensen på samma format känns den som hämtad ur förra generationens spelkonsoler, rent tekniskt. En vis person sa en gång i tiden att utseende inte är relevant, men frågar du valfri lekman vilket som känns mest inbjudande mellan detta och Street Fighter V, eller Mortal Kombat X, blir nog svaret inte King of Fighters XIV.

Jag har verkligen försökt, men hittar inga vettiga anledningar till att rekommendera detta framför andra spel i genren. Inte när du har Street Fighter V på samma konsol. Det är minst lika djupt, vackrare och utan krångliga premisser. Dessutom blir det bara bättre med tiden, ju fler funktioner Capcom lägger till. Vi är alltså tillbaka på ruta ett igen.

2
Veteranerna Kyo och Iori är såklart med. Vad vore ett King of Fighters utan dem?

Och precis som när det först begav sig är King of Fighters långt ifrån en Street Fighter-ripoff. Samtidigt förblir det också ett svårare, mer komplicerat alternativ menat för avancerade spelare. Har du alltså inget emot att dras med krångliga knappkombinationer och ett oändligt antal spelmekanismer att hålla kolla på kan King of Fighters XIV mycket väl bli det spel som håller dig sysselsatt hela generationen ut.

About the author

Percy Oropeza

Percy Oropeza

Skribent

Ung sydamerikansk spoling som alltför ofta drömmer om svunna tider, en tid då arkadspelen dominerade branschen. I arkadhallarna upptäckte Percy spelserier som Killer Instinct och Tekken, två spelserier han vördar än i dag. Han har även en förkärlek till våldsamma actionspel och har alltid med sig en bärbar konsol när han är ute på vift.