Nintendo har i stort sett gjort allting fel kring avtäckandet av Metroid Prime: Federation Force. Det premiärvisades under den i övrigt hyllade speltävlingen Nintendo World Championship som anordnades dagarna innan E3 2015. Bland speedruns av Super Metroid och Super Mario Maker fick ett generiskt partyspel ta plats där man nästan skamlöst kopierade Rocket League, fast istället för bilar var det robotar som sköt på en boll.

Spridda burop hördes från publiken när det visade sig att titeln innehöll ordet Metroid. Nu har denna bollsport, kallad Blast Ball, brutit sig loss från huvudspelet och erbjuds gratis via 3DS eshop för dem som bryr sig. Så dåligt är det tydligen.

3
Grafiken är sådär härligt 3DS-grynig.

Nästa misstag av Nintendo var att lägga allt förhandssnack kring kampanjen i Federation Force på att det är byggt för multiplayer. En grön, röd, blå och gul robot skall tillsammans skjuta ihjäl fiender som det vore Gears of War. Fansen kokade av ilska då Metroid i första hand handlar om känslan av utsatthet, att ensam utforska kusliga miljöer och lösa stillsamma pussel. En namninsamling startades för att få Nintendo att lägga ned hela projektet, alternativt göra om det till en värdigt Metroid-spel.

Om Nintendo har lyssnat på sina fans - eller bara varit oerhört klumpiga i sitt kommunicerande kring vad Federation Force faktiskt är - vet vi inte, men faktum är att spelet i sin nuvarande form faktiskt förtjänar epitetet Metroid Prime. Innan ni vill kasta mig åt hundarna, låt mig förklara:

7
Det ser ut som ett Metroid Prime-spel iallfall.

Ett av mina absoluta favorit-spel är just Metroid Prime, det spelet erbjöd något som aldrig tidigare visats. Det var ett FPS till utseendet, men var i själva verket ett Super Metroid ur ett annat perspektiv. Det handlade om att utforska och plattforma sig fram snarare än att skjuta som en vilde.

Än idag har inget spel varit i närheten av att erbjuda samma labyrint-liknande världar med så intrikata pussel oavsett kameravinkel. Grafik, ljud, kontroll och utmaning blandades i den ljuvaste av blandningar och Metroid Prime anses idag vara ett av tidernas bästa spel. Det är konstigt att det konceptet - i 3D - inte kopierats mer med tanke på den metroidvania-hysteri som råder i spelvärlden.

Man kan se på Federation Force med de ögonen som kräver att alla nästkommande spel i serien måste toppa originalet, eller vara minst lika bra, eller så kan man se Federation Force för vad det är; ett mysigt litet tidsfördriv där spelmekanik och pysslande sitter i förarsätet, snarare än en svulstig historia och komplexa miljöer.

8

I Federation Force ingår du i en töntig intergalaktisk krigsstyrka som skall utföra diverse uppdrag på tre olika planeter: En isplanet, en lavaplanet och en mekanisk planet. Mer än så är det inte och man får en känsla genom hela spelet att allting bara är "lagom" Metroid. Istället för riktigt intressanta fiender får man b-versionerna av dem och istället för inspirerande, dynamiska miljöer får man detaljfattiga barnvänliga varianter. Men när man till slut släppt besvikelsen på att man inte spelar som Samus känns det ändå okej - när man accepterat att detta trots allt är något annat.

1
Skjutandet är dödsskönt. Lasern verkligen fräser.

Kontrollen är förvånansvärt finurlig, speciellt med tanke på att det är ett FPS på en bärbar maskin man spelar. Jag trodde det var omöjligt att spela FPS-spel utan två analoga spakar, men i Federation Force styr du dina rörelser med circlepaden, sen låser du ditt sikte på fiender och ting med L-knappen och därifrån kan du även hålla inne R-knappen för att med pyttesmå rörelser med maskinens gyro precisionssikta inom ditt hårkors. Denna lilla twist är fullkomligt briljant och gör att du kan låsa på en fiende som hoppar och sen vicka lite åt motsatt håll för att tajma skotten så fienderna kommer rakt i elden. Skotten man trycker ur sin robotarm är stora saftiga strängar som bränner i luften på ett sätt jag inte sett sen Star Wars: Battlefront. Laserkänslan är A och O i ett Sci-fi-spel, och det har de sannerligen lyckats med i Federation Force.

En annan fiffig detalj är att när du laddar upp din kanonarm så snurrar det tre pilar i siktet som indikerar när du är redo att släppa loss en bamse till björnskott. Sådana detaljer göra själva skjutandet smidigt och underhållande och vi kommer garanterat få se dem i framtida Metroid-spel.

11
Kan man se mer generisk ut?

Till en början blev jag orolig över världarna man besökte, som nämnt känns de som kala detaljfattiga Nintendo 64-varianter av Metroid Primes bästa världar, men sen inser man att de är strömlinjeformade för att främja de enkla men smarta uppdragen. Utvecklarna lyckas faktiskt erbjuda en ny typ av problemlösande inför varje uppdrag vilket resulterar i ett av de mer varierade spelen jag provat på mycket länge. Och inlärningskurvan följer klassisk Nintendo-mall, man blir gradvis bättre och bättre i takt med att utmaningarna blir svårare och svårare, men man märker det inte för balansen är så bra avvägd.

4

I ett uppdrag på isplaneten vadar du fridfullt fram i knarrande snö när du plötsligt hör ett groteskt vrål, så pass skrämmande att jag faktiskt hajade till och ryste lite. Jag kände till och med lite äkta Metroid-vibbar av skriet! Längre ned i den snötäckta dalen visade det sig att det var ett par gigantiska snötitaner som vankade av och an och grymtade. Men istället för att döda lurvbollarna, ska man reta upp dem och locka in dem stora burar. Och ärligt talat den svetten och paniken jag kände av att bli jagad av frustande jättemonster in i en bur var så jobbig att jag fick pausa emellanåt. Så lite atmosfär erbjuder spelet trots allt.

10
En snötitan i egen hög person, visst ser det ut som Nintendo 64?

Hur funkar multiplayer då? Jodå det är som alltid roligt att ha lite mänskligt sällskap när man spelar, men faktum är att Federation Force paradoxalt görs sig bäst när du spelar ensam, det är då Metroid-stämningen lyser igenom som allra mest. Så jag säger det igen: Nintendo ni skulle fokuserat på detta i marknadsföringen och sen som en bonus visat att man kunde spela fyra spelare. Ge fansen vad de vill ha först, det heter ändå Metroid, och sen överraska oss med nytt innehåll. Fansen vet inte alltid bäst, men de är trots allt de som betalar för kalaset.

5
Att spela med vänner är alltid roligt, men Federation Force görs sig bäst ensam tvärtemot vad Nintendos marknadsföring säger.

Kan man bortse från den lättviktiga designen och övriga småskavanker är detta ett mycket gediget spel. I slutändan skall man se på Federation Force som ett gulligt litet FPS med fokus på pussel och kontroll med en gnutta utforskade och lite atmosfär. Ungefär som Metroid Prime med andra ord. Det når inte upp till storasysterns höjder men hur många spel finns det till 3DS som ens erbjuder en bråkdel av det mästerverket?

About the author

Jimmy Andersson

Jimmy Andersson

Nyhetsskribent

Jimmy härstammar från den hårda bohusgraniten i väst, men blev en mjuk spelpojke tack vare sin Game Boy. Han har läst neurovetenskap i Sverige och evolutionär psykologi i Skottland i hopp om att förstå vad som händer i våra hjärnor när vi spelar. Han gillar spel som fokuserar på spelmekaniken men som också dryper av atmosfär så som Zelda, Half-Life och Civilization. Resten av Jimmys hjärta tillhör punk och fotboll.