Turbaserad strategi och 4X-spel är spel jag ofta bara fastnar för. Runda efter runda, klick efter klick och timme efter timme bara smälter undan när jag sitter framför rätt spel. Sid Meier's Civilization V har slukat åtskilliga hundra timmar för mig och Stellaris som släpptes tidigare i år är på väg att göra detsamma.

Tidigare i år fick jag prova på ett spel i samma genre. Det var Master of Orion, som var en reboot av en kultklassad spelserie jag tyvärr missat under min barndom. Men det var ett lovande spel som verkade kunna leverera en inbjudande spelupplevelse om än kanske lite väl likt Civilization-spelen fast i rymden.

1
Det finns gott om olika raser vi kan spela om i Master of Orion. Vissa äckligare än andra.

Men då var det i Early Access. Det var ofärdigt, det saknades spelbara raser och spelet kändes ofta på tok för enkelt då jag kunde köra över alla mina fiender med ekonomiskt fuskande. Nu har NGD Studios släppt spelet på riktigt och jag ska ta mig en titt på hur det står sig nu i sitt mer färdiga stadie.

Det märks direkt att spelet är betydligt mer polerat än senast jag startade det. Menyerna är bättre utförda, allt är aningen skarpare och alla spelbara raser är välgjorda och detaljerade. Master of Orion känns inte som en billig nyversion av en gammal spelserie utan det märks att mycket tid och pengar har gått till dessa detaljer.

För vårt galaxherravälde har vi nu tio spelbara raser (elva om vi räknar "onda människor" också) att ta del av, varav flera varit med i tidigare spel i serien. Alla har sina egna för- och nackdelar med allt från vilka teknologier de börjar med eller om de kanske prioriterar industri framför vetenskap. Jag valde att prova på Meklar, ett kollektiv av självmedvetna program och robotar (tänk Geth från Mass Effect) med bonusen att kräva mindre mat för att överleva och har aningen högre produktion än vissa andra raser.

4
Galaxens storlek och form går såklart att ställa in

När spelet väl startat och jag ska sprida ut mitt imperium bland stjärnorna så känns allt åter igen bekant. Bygga och utöka industrier, investera i teknologier, bygga koloniskepp, bekämpa simpla pirater och utforska galaxen omkring mig är vardagsmat för dessa spel. Om ni har någon erfarenhet inom genren så kommer ni känna igen er direkt, på både gott och ont.

Master of Orion känns dock inte bara som ett spel i mängden. För även om vi styr ett galaktiskt samhälle på makronivå så finns det fortfarande en del smådetaljer att leka med. Som hur vi väldigt enkelt kan växla om en planets fokus och befolkning för att snabbt skifta prioriteringar.

Varje planet har en population. När denna växer får vi en liten charmig gubbe. Dessa kan vi sedan placera inom antingen vetenskap, industri eller matproduktion. Skulle vi snabbt behöva rusta upp för krig efter att ha hamnat i konflikt med Bulrathi behöver vi bara kasta över alla nördar till industrisektorn så vi enklare kan stärka vår flotta. Eller behöver vi snabba upp vår utveckling av teknologi kan vi lära bönderna lite matematik och ge mitt imperie en teknologisk fördel framför mitt motstånd.

8
Populationsystemet i Master of Orion är både simpelt och charmigt

Det är dock ibland lite för enkelt. Något jag kände när spelet var i Early Access var att det ofta var på tok för enkelt för mig. Spelets AI är nämligen väldigt sällan aggressiv mot mig. Faktum är att de flesta raserna är ganska passiva och ber mig väldigt sällan om vare sig ekonomiska utbyten eller allianser. Så jag påtar runt i min lilla del av galaxen tills jag inte längre har utrymme att expandera på genom fredliga medel och helt enkelt får förklara krig mot de äckliga, insektsliknande Klakon som inte hört av sig på 20 rundor.

Diplomatin i Master of Orion är egentligen inte fattig eller underutvecklad alls. Alla verktyg finns här vare sig det handlar om handelsavtal, utbyte av teknologier eller långtida allianser, men AI-karaktärerna verkar helt enkelt inte ett dugg intresserade av att interagera med mig för det mesta. De fortsätter sköta sig själva och krigar med varandra men stör mig väldigt lite medan jag sakta utvecklas till en ekonomisk supermakt.

Faktum är att spelet överlag kan kännas lite händelselöst. Det är inte ofta det dyker upp några händelser eller situationer jag måste hantera. Ibland kanske det kommer en rymddrake eller ett väldigt enkelt piratskepp, men oftast så är det långsiktiga mål jag måste hantera. Som att få teknologi som hjälper mig överkomma atmosfäriska svårigheter för mina strejkande arbetare på en planet eller se till att min flotta är i toppform ifall någon skulle få för sig att anfalla.

3
Diplomati finns tillgängligt här men det är mest jag som styr och ställer

Detta är i ganska stark kontrast med till exempel Stellaris, ett spel utvecklat av Paradox som på många sätt påminner om Master of Orion. Det spelet har ett mycket mer involverande system för både sidouppdrag, händelser och ekonomi. Där var jag alltid tvungen att vara på tårna och balansera mina diplomatiska relationer eller även försöka följa politiska löften inom min egna regering. Nu kanske det är en självklarhet att sådant är en del av ett spel från Paradox, men det gav fortfarande mycket mer engagemang, något NGD Studios hade kunnat snegla lite på.

En annan sak som helt klart förbättrats sedan tidigare är också det smått kontroversiella tillägget av realtidstrider i spelet. Innan var detta systemet fruktansvärt underutvecklat där det enda jag gjorde var att att be min klump av skepp att ta kål på fienderna. Detta har nu byggts ut mycket mer. Vi kan nu styra formationer som påverkar hur effektiva mina attacker ska vara eller kanske använda asteroider som skydd för att flankera motståndarflottorna.

Det är fortfarande inte i närheten lika komplicerat eller involverande som kanske Total War-spelen, men det behöver de inte vara. Jag kommer troligen fortfarande låta datorn hantera de flesta av mina strider i fortsättningen, men för den som vill ha lite mer kontroll så finns nu möjligheten att kunna göra detta utan att det känns som slöseri med tid. Vi har även tillåtelse att själva få designa våra flottor med bestyckning och egna skeppstyper om vi vill.

2
Det finns gott om teknologier att utveckla i Master of Orion

Master of Orion gör väldigt mycket rätt, varav det viktigaste är något det klarar utan några som helst problem; Det är väldigt bra på att enkelt förmedla vad det är som pågår på skärmen. Faktum är att detta troligen är ett av de spel inom 4X-genren jag skulle kunna rekommendera för de som kanske är försiktigt nyfikna på den här typen av spel. Det är väldigt sällan svårt att begripa hur saker fungerar, vad som bör göras för att lösa situationer och dina prioriteringar.

De största svagheterna kommer från att spelet kanske kan vara för enkelt. Inte vad gäller funktioner eller hur det är uppbyggt, utan mest på grund av spelets väldigt passiva AI som jag nämnde tidigare. Detta plus ett ganska gott överflöd av pengar och resurser gjorde att jag enkelt kunde med min ekonomi dominera galaxen och vinna mina turer. Så för den mer erfarne rekommenderar jag att ni kör på spelets högre svårighetsgrader, eller att NGD Studios släpper lite uppdateringar som balanserar om dessa punkter lite. Spelets väldigt underutvecklade spionsystem hade kunnat ses över också.

Jag hade en viss skepsis mot spelet tidigare i år. Det kändes till och från lite billigt och lite för mycket som andra spel jag redan spelat för sitt egna bästa. Men nu när jag fått spendera mer tid med spelet och dess funktioner kan jag lättare uppskatta det för vad det är. Det är välpolerat och väldigt väl polerat 4X-strategi ända ut i tårna, som bara är några små justeringar från att vara ett av mina favoriter.

5
Striderna är nu funktionella men fullt valbara

Det kanske inte är riktigt lika speciellt som Stellaris, där till exempel ens rasers ursprung och politiska inriktningar hade enorm inverkan på hur min diplomati kunde fungera eller hur jag hanterade politik både inrikes och utrikes, men alla spel måste inte vara Stellaris. För den som vill ha en väldigt fin stund med några smarta och väldesignade system så rekommenderar jag varmt Master of Orion. Och skulle du vara en novis som vill prova något nytt så är det ännu bättre. Spelet har potential och kan med några uppdateringar bli ännu bättre.

About the author

Adam Holmberg

Adam Holmberg

Skribent

Adam är en pedantisk västgöte som anser att ha ett liv är överflödigt. Spel är hans största intresse tillsammans med science-fiction och intag av energidryck tätt bakom. Hans mål i livet är att bevisa för alla att Uncharted 3 är som bäst mediokert.