Det känns som Blizzards digitala kortspel Hearthstone: Heroes of Warcraft har funnits mycket längre än vad det egentligen gjort. Men i realiteten är spelet inte äldre än lite drygt två år och under den tiden har det tagit spelvärlden med storm och har i dag över 50 miljoner spelare.

Men låt oss backa bandet en aning. För grunden till Hearthstone påbörjades redan 2004 när det nu legendariska online-rollspelet World of Warcraft lanserades i USA, och fick miljoner av människor att spendera hela arbetsdagar vid sin dator.

4
De här små godbitarna kan bli dina.

Som i alla rollspel finns det ett rikt galleri av karaktärer, händelser och platser och detta har bidragit till att Warcraft-mytologin har växt enormt mycket under åren som gått. Det är naturligtvis en fantastisk inspirationskälla för digitala artister, och många berömda penselviftare har bidragit med makalöst läckra konstverk över åren. Några speciellt värda att nämna är Todd McFarlane (Spawn), Greg Staples (Judge Dredd), Zoltan Boros och Marcelo Vignali (Disney Animation.

World of Warcrafts enorma succé har genererat mängder av så kallade spin off-produkter under åren, där speciellt brädspelen, samlarkorten och böckerna blivit väldigt populära. Och med vetskapen om att folk inte kan få nog av Night Elfs, Taurens, Goblins och hm.. Paladins, satte Blizzard ihop en liten grupp av erfarna utvecklare som fick i uppdrag att skapa ett digitalt kortspel baserat på Warcraft-mytologin. Detta var 2012 och Candy Crush Saga hade precis visat hur vansinnigt lönsamt ett Free to Play-spel kan vara. Så när Hearthstone: Heroes of Warcraft utannonserades i mars 2013 och det blev känt att de tänkte använda den ovannämnda affärsmodellen, så blev det mycket rabalder kring huruvida det var ett felsteg att ge sig in på en marknad som även fått öknamnet Pay to Win.

1
Här är det fest!

Men som alltid när det kommer till Blizzard så blev det snabbt tyst på kritikerna, för vad vi fick var ett extremt genomarbetat digitalt kortspel, där du inte behöver lägga så mycket som en krona för att ha skoj.

Det som fick mig att trilla dit var de otroligt vackra spelkorten, där varje kort är ett konstverk och har sin egen animation och speciella ljud. Och det är knappast en slump att korten är lockande, för det är de som ska generera pengar till utvecklarna. Och vill du höja din spelnivå måste du skaffa fler kort än de du får med spelet från början.

Och där kommer vi till själva anledningen att det släpps soloäventyr med jämna mellanrum. För det är nämligen så att man kan köpa olika paket i spelets butik, men det finns aldrig någon garanti att du ror hem några av de bästa så kallade legendariska korten, utan oftast får du bara ett eller två sällsynta kort samt ett gäng vanliga. Naturligtvis är alla ute efter de legendariska korten, eftersom de är väldigt kraftfulla. Och det är där soloäventyren kommer in i bilden, för när du köper och klarar ett av dem får du alltid ett antal legendariska kort plus en hel del andra nya och intressanta kort. Jag har själv aldrig köpt något av de tre tidigare släppta äventyren utan har hållit mig till de kort jag haft från början. Och fram tills nu har jag varit rätt nöjd med det.

Men för knappt en vecka sedan fick jag en personlig inbjudan av den store magikern Medivh, där han lovar att bjuda mig och gräddan av Azeroths elit på tidernas mest extravaganta fest. Självklart kände jag mig väldigt smickrad och meddelade att jag ämnar dyka upp.

Så börjar One Night in Karazhan som är det fjärde soloäventyret, men det första jag provat. Spelet släpps i ett episodiskt format, där en ny del låses upp varje vecka. Det finns totalt fyra delar och det är del ett jag recenserar idag. Det övriga tre recensionerna kommer jag släppa med en veckas mellanrum. Först ut är The Parlor som bjuder på totalt fyra olika boss-strider.

Det hela avlöper som ett serietidningsäventyr där den som talar dyker upp temporärt på skärmen och levererar sina repliker i både text och tal. Replikerna i spelet är verkligen underbart roliga och levereras med sådan bravur, att det är omöjligt att inte dra på smilbanden. Din vägledare genom spelet är Monroes, som är den store magikerns närmaste man. Han är urtypen för en sirlig, lätt överlägsen assistent och råkar dessutom stå som modell för det första legendariska kortet du kan vinna.

2
Det är inte alltid man vill ha kungligheter på besök.

Själva festen börjar dock inte så bra, för kort efter att du anlänt meddelar Monroes att det kommit oväntat besök i form av ingen mindre än den ökända raid-bossen Prince Malchezaar. Många minns nog honom som en ganska svår boss i Burning Legion-expansionen till World of Warcraft, men här utgör han faktiskt den första bossen du kommer spela mot i One Night in Karazhan. Och det är ingen mindre än Medivh själv du ska företräda i matchen. Korten är förutbestämda och du kan alltså inte själv välja. Det är väldigt uppfriskande och det känns inte alls som en "vanlig" match. Både Medivh och Prince Malchezaar är kraftfulla karaktärer, vilket gör att det hela verkligen startar med dunder och brak.

Jag tänker faktiskt inte avslöja vad som händer sedan, för en stor del av behållningen ligger i att höra dialogen och följa händelserna. Men jag kan säga så mycket som att du kommer få utmana två bossar som känns som tagna ur en Disney-film, där du kan välja dina kort efter eget tycke och smak. Den sista striden är en mycket speciell match som verkligen sätter din flexibilitet på prov. Och precis som i den första matchen är det med förutbestämda kort OCH nya regler. Jag kan lugnt säga att jag hade kungligt roligt från första till sista draget!

När du klarat alla bossarna i The Parlor låser du upp en ny svårighetsgrad som är betydligt svårare än den normala. Dessutom får du möjlighet att spela så kallade Class Challenges, där du bara kan använda en förutbestämd klass. För att låsa upp alla nio Class Challenges måste du klara alla fyra delarna.

3
Den nya spelplanen. Glöm inte att klicka på sakerna!

Du låser upp nya kort efter nästan varje vunnen match och om du tar dig igenom hela äventyret blir du den lycklig ägaren till 45 nya kort varav fyra är legendariska. Det går inte att köpa de här korten i spelets shop, så jag tycker personligen att det absolut är värt att köpa hela äventyret, bara för den sakens skull. Du kan betala det med spelets egen valuta eller med vanliga pengar och du har dessutom möjligheten att köpa delar av ett äventyr för 5.99€ eller 700 i Hearthstone-pengar. Men det är absolut billigast att köpa hela på en gång och då landar du på 17,99€. Observera att det inte utgår någon rabatt när du köper i spelets egna valuta.

Betyg: Rekommenderat

The Opera (Del 2)

Feststämningen stiger i takt med musiken och när vi nu kommer till den andra delen som är The Opera, är temat mer åt det romantiska hållet. Den här gången får du Barnes som värd och du måste visa att du klarar dig igenom ett teaterspel i tre akter. Precis som i den första delen måste du kämpa dig igenom tre olika matcher, som den här gången är starkt inspirerade av litteraturklassiker.

Först ut är ett världsberömt drama om olycklig kärlek. Tyvärr så känns det mer som en vanlig match och den lilla twisten som finns är inte intressant nog för att lyfta det hela. Dessutom är motståndet väldigt svagt från CPU. Men du får i alla fall några kort för besväret.

Som tur är lyfter det i andra omgången och du möter en mycket stygg varg i kvinnokläder. Här ligger utmaningen i att alla dina minions-kort har 1/1 i styrka/hälsa. Så här gäller det att tänka om, då din motståndares kort inte lider av samma åkomma. Men om du spelar dina kort väl, är det både en rolig och spännande match som ökar på ditt kortinnehav ytterligare.

Min absoluta favorit är den sista striden, där du måste skydda en ung och fager kvinna från en elak häxa. Kvinnan representeras av ett kort på spelplanen, som har tio i hälsa. Och om hon dör, så dör också du. Det som gör det extra intressant är att om du lägger ett kort på kvinnas vänstra sida får det automatiskt Charge, men om du lägger det på den högra sidan får det istället Taunt. Den här matchen är lite svårare att vinna, men också den klart roligaste av de tre. Din belöning för att ha klarat alla tre bossarna är ett legendariskt Barnes-kort. Självklart så får du också tillgång till två nya Class Challenges, och den här gången är det Paladin och Warlock som ska drillas ordentligt.

På det stora hela är även den andra delen av One Night in Karazhan av väldigt hög klass, och jag hade minst lika roligt som i den första delen.

Betyg: Rekommenderat

The Menagerie (Del 3)

Nu börjar vi närma oss det sista hindret innan vi kan rädda vår partyvärd Medivh. För när vi når upp till The Menagerie står bara The Curator och hans fina samling av varelser i vägen, innan det är dags för slutstriden.

Tyvärr så har även han blivit helt galen och springer omkring och låter som en sådan där som utannonserar saker på stora varuhus. Den första striden sker mot just vår käre "djurskötare" och haken i den matchen är att du inte kan anfalla hans kort med direkta fysiska medel, då han kastar taunt på sig själv. Du kan naturligtvis använda spell-baserade kort eller så får du helt enkelt koncentrera dig på anfalla The Curator direkt. För mig så var denna striden den svåraste av den här delens totalt tre strider.

Nästa strid är mot den småtokiga draken Nightbane och den striden är väldigt kul, speciellt eftersom du redan från början har tio stycken Mana-kristaller att nyttja. Det gör att det blir en rejäl strid, där de tunga korten åker fram direkt. Striden är väldigt lätt på normal och om du använder en lek med kort som gör stor skada är den över på några få minuter. Men om du skruvar upp svårighetsgraden till heroic blir det plötsligt extremt svårt.

Det är faktiskt en sak som är lite synd, för skillnaden mellan normal och heroic är väldigt stor och det finns inget riktigt mellanläge. Visst har du klassutmaningarna men det är inte samma sak. Så snälla Blizzard, ge oss fler än två extremlägen att välja mellan.

Sist ut är demonen Illhof, som bjuder på en klurig liten match där du måste välja dina kort noggrant. För i den här striden kan du inte skada Illhof direkt, utan när du skadar hans Icky Imps så gör de två i skada på honom. Men vår kära demonfiende är inte så dum att han bara använder kort med Icky Imps, utan han har även andra kort som du måste få bort. Det är ett väldigt bra upplägg och de matcher jag gått mot honom har varit både spännande och roliga.

När du klarat den här delen så får du ett gäng kort inklusive det legendariska kortet The Curator. Och precis som i de tidigare delarna låser du upp några nya klassutmaningar. Hunter, Warrior och Mage får lite extra speltid den här gången.

Om man ska sammanfatta den tredje delen så är den en av de roligaste hittills. Speciellt då The Curators dialog är så otroligt rolig, och Blizzard driver med allt från informationsrobotar till Apples Siri.

Sista delen är The Spire och vi återkommer till den.

Betyg: Rekommenderat

About the author

David Petersson

David Petersson

Skribent

Med rötterna i C64:ans demokultur har David utvecklat 00FF00-fingrar. Är övertygad om att jorden bara är en väldigt stor variant av Pac-Man. Tror på en varierad kost och konsumerar därför alla typer av spel. Men om han måste välja blir det rollspel.