En oengagerad om än mysig Zelda-kopia som bjuder på ett par timmar gemytligt äventyrande.

Det finns kopior och så finns det Oceanhorn. Ett The Legend of Zelda-liknande äventyrsspel som stjäl hejdlöst från sin inspirationskälla och lyckas med ungefär hälften av vad Nintendos långkörare åstadkommit.

Jag spelade Oceanhorn när det släpptes till Iphone för ett par år sedan och drogs genast in i kärleken till att hugga sönder buskar och kasta krukor. För att vara ett mobilspel var det finska äventyret förvånansvärt kompetent, trots sitt skamlösa stjälande. Oceanhorn är på alla sätt ett The Legend of Zelda Light. Ett Wind Waker sett uppifrån, utan finess.

1
Vi kallar huvudkaraktären för Bink. Du vet, en B-aktig Link. Passar bra.

Utforska havet i en liten båt (som du tyvärr själv inte får styra), upptäck nya öar och leta efter hemligheter. Res världen över för att samla ett antal artefakter, undersök stora tempel och döda fula bossar. Allt från designen till mekaniken känns igen, på gott och ont.

För även om Oceanhorn aldrig når upp till storheten hos The Legend of Zelda så är det ett underhållande och mysigt tidsfördriv. Problemen är dock många. Pusslen är löjligt enkla (troligen för att spelet är designat för mobiltelefoner och korta spelsessioner), världen oengagerad och upprepande och templen är som bäst oinspirerande. Däremot är grundmekaniken stabil och framförallt nu med en handkontroll i näven istället för en slarvig touchscreen så är det lättsamt och härligt att springa omkring och hugga allt man ser.

Konsolversionen är likt sin PC-dito något vackrare än originalutgåvan men bjuder annars inte på mycket nytt förutom achievments/trophies. Däremot fungerar spelet utmärkt med en kontroller och det är enkelt att byta mellan föremål och navigera sig runt i världen.

Oceanhorn är inget enormt äventyr och tar högst 10 timmar att varva. Det finns i bästa Zelda-anda ett gäng hemligheter att samla - hjärtbitar, pengar och föremål - samt ett oväntat skoj fiskeminispel som kan underhålla dig ett par timmar extra. Förvänta dig dock inget storslaget då allt från berättelsen till fiendedesignen luktar direkt-till-dvd snarare än mastig biofilm. Ett The Legend of Zelda för den som inte riktigt bryr sig men ändå vill bli underhållen. Och jag antar att det var just det utvecklarna var ute efter.

About the author

Robin Stjernberg

Robin Stjernberg

Redaktionschef / Försäljningschef

"Är du en förrädare?" frågade de sura jämtarna när Robin red ner till Hallandsskogarna på en älg för att plugga film. "Nej", svarade Robin och tog sig en ordentlig prilla. "Jag infiltrerar södermarken" sa han. Förutom att snusa, och att vara en norrlänning, gillar Robin konstiga filmer, bastant hiphop och att spela episka äventyrsspel och hårda skjutare.

Fler artiklar av Robin Stjernberg

Kommentarer (0)

Hide low-scoring comments
Ordna
Threading

Relaterat material

Glid runt mellan soliga öar i kommande Oceanhorn

Som en mix mellan Zelda och Secret of Mana.

Seth Gordon lämnar Uncharted

Den efterlängtade filmen står utan regissör.

Eurogamer.se lägger ner - tack för att du läste

Vi har kommit till vägens ände. Nu vänder vi blad.

Super Mario Run kommer inte till Switch

Men du har väll en smartphone?

Annons