Det är väldigt lätt att ta Gears of War för givet. I mångas ögon kanske det bara är en arg och brun actionskjutare i tredjeperson med biffiga protagonister som spottar spydiga kommentarer medan de motorsågar gråa monster så blodet stänker. Det är knappast Shakespear, men det är fortfarande ett av de mest eleganta actionspelen som designats 10 år efter att de släpptes till Xbox 360.

Epic Games tillsammans med Cliff Bleszinski designade sitt debutspel på Microsofts nya konsol med känsla i centrum. Inte emotionell vikt eller berättarmässig extravagans, utan hur spelets mekanismer och rytmer skulle tala till spelaren. Som hur Active Reloading, den lilla bonus spelaren får i skada genom att under strid genomföra en perfekt omladdning, är bara en av de dussintals småsaker som gjorde Gears of War så underhållande. Det var designat för att vi ska känna oss "coola" medan vi spelade.

3
Omgivningarna är fortfarande hutlöst vackra i Gears of War 4.

Detta är värderingar The Coalition, studion som nu sköter serien efter att Microsoft köpte den från Epic, tagit efter. För deras nya del i serien, Gears of War 4 känns rätt på alla sätt och vis. Det är ett oerhört tekniskt kapabelt spel där alla nya vapen och även den nya grafikmotorn känns precis rätt. Men när eftertexterna rullade så kunde jag knappast tro hur besviken jag var.

Nu skrockar säkerligen flera av er. I mångas ögon är Gears of Wars story och berättande irrelevant. Helt sekundärt till spelets flerspelarläge som tog de mekaniska styrkor som fanns för att applicera dessa i underhållande grenar online. Men jag har själv alltid uppskattat Marcus Fenix och hans kamrater i kampen mot Locusts på planeten Sera. Spelen var väldesignade äventyr med bra tempo, ett fantastiskt samarbetsläge och toppmodern teknik under huven.

Gears of War 4 utspelar sig 25 år efter att trean slutat. Mänskligheten har vunnit kriget mot de underjordiska Locust och försöker nu fridfullt återuppbygga. Men det tisslas och tasslas om mystiska varelser ute i ödemarkerna och människor försvinner spårlöst utan någon förklaring. Vi spelar som JD Fenix, son till Marcus Fenix. Han och hans vänner Del och Kait bevittnar hur byn de lever i en natt förs bort av the Swarm, spelets nya uppsättning av fiender och monster.

1
De nya hjältarna är så pass trista i Gears 4 att de snabbt överskuggas av veteranerna som kan dyka upp under spelets gång.

Det största problemet med The Coalitions nya spel är att det rent utsagt verkar sakna både charm och en direkt själ i sin kampanj. Där originalspelet lyckades fånga publiken med sina simpla men samtidigt väldigt utrycksfulla karikatyrer till rymdkrigare så är det ett fatalt misslyckande här då jag inte ens skulle kunna beskriva spelets hjältar om ens mitt liv hängde på det.

JD är nästan en form av Nathan Drake, som under strider kan höfta små skämt och kommentarer till Del. Del i sin tur verkar endast existera för att vara rolig och lättsam och Kait är ungefär lika identitetslös hon. Men det hade inte varit så illa om det inte vore för att tonen i spelet och mellan karaktärerna alltid skär sig med varandra. En allvarlig stund eller ödesdiger situation punkteras helt av karaktärer som aldrig verkar acceptera att deras liv är i fara. Ingen reflekterar någonsin över situationen de är i eller konsekvenserna av händelserna i spelet.

Gears of War var inte ett rakt igenom gravallvarligt spel utan skämt. Det kunde ganska ofta vara små försök till humor i de tidigare spelen vilket kanske inte alltid gick hela vägen hem, men det var fortfarande mest sarkastiska kommentarer mellan bistra karaktärer i ett ändlöst krig. Det var mer konsekvent och kändes för det mesta mer acceptabelt än i Gears of War 4.

5
Robotarna Deebees är troligen spelets tråkigaste fiender. De tar även upp två femtedelar av kampanjens motstånd.

Det hjälper sedan inte att spelets försök till nya fiender också är ganska tandlösa (inte bokstavligen då). För de allra flesta bygger helt på roller från i tidigare spel. Juvies, the Swarms minsta fiender som snabbt klättrar över slagfältet för att överumpla en i närstrid är inte mer än Wretches i en ny förpackning. Drones är, ja Locust Drones i hur de fungerar. Nu ska de såklart inte behöva återuppfinna hjulet helt och hållet, men jag hade gärna sett lite mer nyheter.

Men de nya monster som är tillagda är för det mesta väldigt underhållande. Pouncers, som visades upp först under E3 förra året är bepansrade, spikskjutande monster som enkelt hoppar från skydd till skydd och överfaller en är alltid underhållande att möta. Varelser som Snatchers kan i sin tur sluka dig eller dina nedslagna kamrater och försöker i sin tur strosa iväg med dessa. Det är alltid underhållande och frenetiskt i samarbetsläget att försöka rädda sin kompis som bärs iväg i monstrets mage.

Det finns fler överlag positiva nyheter i Gears också. Bandesignen är för det mesta väldigt stark och seriens vackra arkitektur och detaljrikedom skiner igenom. Det är också ett större fokus på mer interaktiva miljöer nu också med en större del förstörbara och dynamiska skydd eller de så kallade Windflares som dyker upp.

2
De få nyheterna The Swarm bidrar med är roliga, men det mesta är sig likt vad gäller fiendevariationen.

Efter alla åratal av krig och förstörelse på planeten är Windflares ett nytt hot som dykt upp. Det är enorma tornados och blixtstormar som kan komma precis när som helst och påverkar allt från hur granater kommer kastas eller hur snabbt vi kan röra oss. Det är faktiskt ganska imponerande att under en storm kämpa sig fram och verkligen känna hur naturen gör allt mycket svårare och mer hektiskt. Enda nackdelen är att dessa stormar hanteras till synes helt slumpmässigt och kan i en scen vara ett enormt hot för att i en annan vara borta, bara för att dyka upp igen en dörr senare.

Men trots de nya bra tilläggen var det sällan jag hade direkt roligt när jag spelade kampanjen. Dels på grund av den uppsjö av nya och helt meningslösa karaktärerna, dåliga skämt och ojämna ton, men också i hur det kunde vara fantasilöst. Gears of War 4 väger upp fantasi med Horde mode. Inte bara i ett separat tillfälle utan låter oss mitt i kampanjen börja plocka ner fällor och kanontorn i väntan på bokstavliga vågor av fiender. Detta var utan tvekan det mest artificiella jag sett i alla Gears-spelen någonsin.

Så enspelarkampanjen är inget att hylla för enligt mig. Speciellt inte om ni spelar ensamma så det är i så fall samarbetsläget för två spelare som kan locka. Men många av er är inte här för att spela Gears ensamma, utan för att kämpa mot andra online.

Det är här som The Coalitions känsla för det tekniska skiner igenom och där spelets livslängd kommer ligga. De har ofta pratat om eSport och hur de vill att Gears of War 4 ska lyckas på den scenen och jag tvivlar inte på att de har en god chans här. De har till och med varit dedikerade nog att inkludera LAN-funkionalitet i spelet, något som till exempel Halo struntat i.

10
Horde 3.0 är utan tvekan den del jag fann mest nöje med i kampanjen.

Det finns gott om grenar med klassiker som Team Deathmatch, King och the Hill och Guardian återvänder, bara för att nämna några. Vi har även nya grenar som Dodgeball där man ska eliminera motståndarlaget, som i sin tur måste lyckas ha ihjäl en av oss för att få chansen att spawna sina fallna medspelare igen. Eller Arms Race som påminner om Gun Game från Call of Duty-serien där två lag har ihjäl varandra, och för var tredje död så byter alla i ett lag till ett nytt vapen i turordningen.

Flerspelarläget känns bra att spela. Fruktansvärt bra. Jag är tyvärr inte en superb Gears of War-spelare online men jag skulle ljuga om jag sade att jag inte hade kul medan jag försökte överleva Dropshot-skott eller rundade ett hörn och mötte en motorsåg. Sedan så har även fokusen, likt många andra spel den senaste generationen, lagts på att leverera 60 bilder per sekund i flerspelarläget vilket gör allt betydligt mer responsivt och följsamt. Vi har också en bunt med nya vapen att använda mot varandra.

Jag kan nämna några, som Buzzkill, ett specialvapen vi plockar upp på banan som skjuter studsande sågblad som enkelt kan användas runt hörn. Eller Dropshot, ett vapen som skjuts iväg och på spelarens begäran slår ner i marken. Det är ett utmärkt vapen att använda för de som gärna gömmer sig bakom skydd och inte är lätta att locka fram. Vi har även Embar, ett precisionsgevär som måste laddas upp någon sekund innan det kan avfyras och delar ut väldigt mycket skada på den oförsiktiga motståndaren.

8
Online är vad Gears 4 erbjuder mest innehåll för. Både Horde och flerspelarläget är genomtänkt och välgjort.

Sist men inte minst så har vi såklart Horde 3.0. Det populära överlevnadsläget som introducerades i Gears of War 2 där du och andra spelare ska försöka överleva våg efter våg av successivt svårare fiender.

I Horde 3.0 så har vi istället för en bas som vi bestämmer på banan, en så kallad fabrikator. En magisk maskin som kan skapa vapen, fällor och hjälpmedel för oss att försöka överleva med. Denna kan vi bära med oss och placera var vi vill på de olika banorna, så vi har mer frihet med att försöka bestämma var vi ska vara på banorna och var vi vill försvara oss.

Det finns nu också olika klasser vi kan spela som. Engineer har förmågan att kunna reparera vår utrustning som sluts under varje våg, Heavy kan dela ut mer skada och börjar med en Boomshot, Soldier är en vanlig och balanserad soldatklass, Sniper börjar med två distansvapen och Scouts kan i sin tur plocka upp dubbla power-poäng från banan.

4
Banvariationen är sig för det mesta lik vad vi sett i tidigare spel. Ruiner, förstörda samhällen och gamla stationer är ofta våra skådeplatser.

Power är valutan vi använder för att få köpa kanontorn och taggtråd från fabrikatorn. Dessa poäng släpps när en fiende dör, men måste i det här spelet plockas upp och föras tillbaka till vår hemmasnickrade lilla bas. Power kan även användas för att återuppliva fallna medspelare ifall man inte skulle vilja vänta på att vågen är över.

Horde Mode 3.0 var nog den mest underhållande delen i Gears of War 4 med ganska få nackdelar, där jag tror att den enda faktiska svagheten är att bossvågorna kunde vara ganska trista. Bossmonster är inte direkt kreativa tyvärr och det spiller över lite i Horde. Men det är fortfarande ett spelläge jag gärna återvänder till.

För den som älskar samarbetslägen eller bataljer online så har The Coalition levererat en bra produkt. Likt 343 Industries har de försökt lyssna på sin community och gjort ett spel som troligtvis kommer få leva ett bra tag framöver. Faktum är att de båda kör en liknande modell vad gäller kosmetiska uppgraderingar för våra flerspelarkaraktärer och småbonusar vi kan utnyttja i Horde-läget. De är plattformar gjorda för att vara flera år framöver.

7
Enspelarkampanjen hade enorm potential, men i efterhand för allt pladask. Bättre lycka nästa gång.

Men det är synd att kampanjerna är de som får lida. För det är svårt att beskriva vad exakt som är så stora besvikelser med Gears of War 4 utan att avslöja allt som händer i spelet. Men det är en berättarmässig röra med ojämn ton och märkliga spikar i svårighetsgraden som frustrerade mer än underhöll (jag spelade igenom spelet ensam på Hardcore).

I slutändan kommer jag att rekommendera Gears of War 4. Men det är endast på grund av flerspelarläget och Horde. Förhoppningsvis kommer The Coalition, tillsammans med 343, göra bättre ifrån sig nästa gång för den ensamma spelaren. Men vi har i alla fall en stabil grund att bygga på, så allt som behövs är att de tar denna kritiken till sig. För Gears of War förtjänar en bombastisk kampanj med roliga karaktärer. Detta lyckades Epic Games med för 10 år sedan.

Men alla kommer inte bry sig lika mycket som jag gör i detta fallet. Gears är i mångas ögon ett spel gjort för online och jag förstår varför. Detta är ett välsvarvat spel för detta och jag tvivlar på att många kommer ogilla det här. Så är ni fortfarande intresserade av Microsofts nysatsning på Gears of War så är det fortfarande ett väldigt bra spel, så länge nu håller er online.

Gears of War 4 Adam Holmberg Frustrerande meningslös kampanj som överskuggas av sitt finslipade flerspelarläge. 2016-10-06T09:01:00+02:00 4 5

About the author

Adam Holmberg

Adam Holmberg

Skribent

Adam är en pedantisk västgöte som anser att ha ett liv är överflödigt. Spel är hans största intresse tillsammans med science-fiction och intag av energidryck tätt bakom. Hans mål i livet är att bevisa för alla att Uncharted 3 är som bäst mediokert.

Fler artiklar av Adam Holmberg

Kommentarer (0)

Hide low-scoring comments
Ordna
Threading

Relaterat material

Annons