Om det är ett ord jag skulle använda för att summera Rise of the Tomb Raider: 20 Year Celebration (som det ju faktiskt officiellt heter) så är det överflöd. Överflöd, både på gott och ont. Låt mig förklara.

När spelet startar och vi tar våra första steg som Lara Croft rullas en mängd händelser ut som är ämnade att ge ett maffigt intro men som, tyvärr, mest bara blir irriterande. Vi hinner knappt gå tio meter genom den djupa snön i de sibiriska bergen innan snö och istäcken börjar rasa och Lara glider ned mot ett stup bara för att i sista stund lyckas hugga sig fast med sin yxa innan hon faller mot en säker död. Det här hade varit okej om det hållits till någon form av måttlighet, men i stället trappas det bara upp tills det når rent löjliga nivåer.

4
Spelets upptakt där vi måste pulsa genom snön.

Inom spelets första kanske fem minuter har Lara utsatts för isras, lavin, åskstorm och flertalet nära-döden-ögonblick. Dessa är också skriptade vilket innebär att vi många gånger inte ens får spela utan kan bara sitta och titta på medan saker och ting sker på skärmen. Det hjälper föga att det som händer är väldigt snyggt animerat, utan jag sitter mest och fnyser.

Detta fortsätter under hela spelets gång och när jag inte ens kommit halvvägs igenom det har jag redan tröttnat på alla fallande stenar och alla halsbrytande event. För det är ju så att om man använder ett grepp alldeles för mycket förlorar det till sist sin glans. Efter stenbro femtioelfte stenbron rasat under Laras fötter är det helt enkelt inte spännande längre.

2
Bara en av många balansgångar Lara måste klara av under spelets gång.

Det är som att utvecklarna Crystal Dynamics inte vågar lita på att deras fantastiska miljöer (för de är fantastiska) inte är spännande nog för spelaren, utan de måste smeta på med en massa överflöd för att vi ska bli initierade. Jag hade nog blivit mer initierad om de satsat mer på atmosfär. Jämför vi med Uncharted, vilket är en jämförelse som är omöjlig att inte göra, så har Tomb Raider mycket att lära av Naughty Dogs epos. Uncharted lyckas pricka alldeles rätt i det hisnande och det atmosfäriska, och spelupplevelsen och berättelsen blir desto bättre av det. Manuset i Tomb Raider är även det otroligt förutsägbart och röstskådespeleriet är inte speciellt trovärdigt.

3
Miljöerna är väldigt vackra många gånger.

Men sedan har vi den mer positiva sidan av det överflöd som finns i denna utgåva av Rise of the Tomb Raider, nämligen att finns otroligt mycket att göra. Utöver själva storyn levereras det med extra uppdrag och expeditioner, och vi har även tillgång till samtliga av Laras dräkter redan från start. Spelet är en öppen värld, och det finns en mängd grottor och skatter att utforska och hitta. Fightingsekvenserna är roliga, om än lite väl köttiga, och det finns en mängd väldigt vackra pussel utspridda. Jag säger vackra för det är faktiskt det som är deras främsta behållning. De är inte nödvändigtvis särskilt svåra, men de är väldigt fint designade, och det är en ren fröjd för ögat när man lyckas få alla delar rätt i ett pussel.

En spelutvecklare har lyckats, tycker jag, om de kan leverera den där känslan av "jag ska bara spela lite" till, och det har Crystal Dynamics gjort här. Det är svårt att lägga ifrån sig handkontrollen eftersom det är så förbenat roligt att spela Rise of the Tomb Raider. Det finns en mängd olika vapen att låsa upp och uppgradera och dessutom flertalet färdigheter vi får i takt med att vi tar oss längre in i spelet. Att låsa upp möjligheten att med pilbågen kunna skjuta tre pilar samtidigt i skallen på tre fiender är en förträffligt härlig känsla.

1
Det finns mycket att utforska i Rise of the Tomb Raider.

Med i utgåvan finns även ett så kallat Endurance Mode där vi, själv eller tillsammans med någon annan över nätet, ska försöka samla på oss så många skatter som möjligt och fly i en helikopter innan ondingarna kommer. Här måste vi också se till att få i oss mat och att vi värmer oss med jämna mellanrum, för att vi inte ska dö. Det är ett roligt tillägg med en extra nerv och som bidrar med ytterligare livslängd till spelet.

Sammantaget finns det en hel del rent narratologiska missar i Rise of the Tomb Raider, vilket är synd. Spelet är så vackert att det skulle ha förtjänat en bättre berättelse. Men trots allt detta är väldligt roligt att spela och det finns utrymme att spendera flertalet timmar med. Därför kan jag absolut rekommendera att du i alla fall överväger ett köp.

Rise of the Tomb Raider Petter Hansson Frank Ett fullspäckat spel som trots sina brister ger god valuta för pengarna. 2016-10-14T09:50:00+02:00 4 5

About the author

Petter Hansson Frank

Petter Hansson Frank

Esport-redaktör

Trots uppväxten som bondpojk i en av Jämtlands avkrokar lyckades Petter tidigt intressera sig för spel i alla dess former. I dagsläget får dock nästan allt annat stryka på foten för Dota 2, ett spel som Petter borde vara proffs i vid det här laget.

Fler artiklar av Petter Hansson Frank

Kommentarer (0)

Hide low-scoring comments
Ordna
Threading

Relaterat material

Recension: Rise of the Tomb Raider (PC)

Redaktionens största Nickelback-fan har skruvat upp inställningarna till max och jagat skatter i Lara Crofts nya äventyrsspel.

Rise of the Tomb Raider uppdateras

Extra allt inför Playstation Pro

Annons