Med Battlefield 1 bevisar DICE att historiska krigsspel smiskar framtidsditona hårt på fingrarna.

Det stora slaget om krigsspelarnas gunst hösten 2016 står mellan två vitt skilda läger - Call of Duty med sitt rymdkrig och Battlefield som backat bandet till första världskriget. Redan i somras när respektive spels trailer visades upp, så favoriserades DICEs historiska spel och Call of Duty: Infinite Warfare ratades av spelarna.

Och nu är hösten 2016 här och det är upp till bevis. Call of Duty: Infinite Warfare har förvisso inte släppts än, men åtminstone ett av spelen är aktuella - nämligen Battlefield 1. Och det är en krigshistoria värld att berätta. DICE har gjort ett utmärkt jobb med att skildra det steampunkdoftande kriget som, de redan i spelets inledning konstaterar, förändrade världen.

Nu är ju Battlefield knappast en serie som är känd för en tung och engagerande story. Istället har spelen levt på en bra och stabil multiplayer, Battlefield 4 undantaget som bekant var till en början en katastrof, och det är därför riktigt glädjande att Battlefield 1 är snuskigt roligt att spela på egen hand. Jag skulle nästan vilja påstå att spelets styrka är kampanjen. Det är rått, smutsigt, dramatiskt och precis den krigsskildring jag alltid drömt om.

1

För första världskriget var ett av de hemskaste krigen i världshistorien. Konflikten ledde till 38 miljoner människor död under tiden den pågick mellan 1914 och 1918. Det var även det krig som satte standarden för hur modern krigsföring skulle föras och drösvis med maskinella vapen uppfanns och förfinades under de fyra åren. Det är egentligen märkligt hur lite första världskriget fått utrymme i populärkulturen, inte minst spelens värld. Förutom Valiant Hearts: The Great War har kriget inte fått den uppmärksamhet det faktiskt förtjänar utan har istället snällt fått stå i skuggan för nästa stora konflikt - andra världskriget.

Battlefield 1 är DICEs första historiska krigsspel sedan man utforskade Vietnam i expansionen till Bad Company 2. Även om studion fokuserat på mer action än kriget faktiskt speglade, så kommer svenskarna väldigt nära originalet. En stark prolog full av historiskt lullull och nördig, dramatisk fakta, sätter förväntningarna på sin spets och inleder en tight kampanj som roar mig kungligt de kommande sex timmarna. Spelläget är uppstyckat i fem relativt korta krigshistorier där vi får följa soldater på de olika fronterna och beroende på hur du spelar, så varar de i snitt mellan 30 och 90 minuter styck. Fokuset ligger på allierade (ja, det är märkligt att man valt att lägga Frankrike och Ryssland som DLC, men det är en annan historia) och även om jag hade uppskattat några fler timmar, så ser jag faktiskt hellre en bombastisk, kort och intensiv upplevelse framför en utdragen och oinspirerad. Här tycker jag att DICE gjort helt rätt prioritering.

Däremot tycker jag att fokuset på de allierade är en smula konstigt. För första världskriget, till skillnad från dess efterföljande konflikt där allt och alla slogs mot Hitler och hans Nazityskland, var knappast en strid som stod mellan gott och ont. Gråzonerna är många fler och här hade jag önskat fått möjlighet att spela som andra allianser.

2

Även spelets AI hade kunnat förbättras. Det händer på tok för många gånger att fiendesoldater agerar "för dumt för att vara människa". Ett gott exempel är när jag ska storma ett fort sökandes efter en kär vän som tros vara död och tyska soldater agerar kanonmat. Det finns inte ett spår av överlevnadsinstinkt utan de springer rakt på, trots att anfallet innebär en ond bråd död i form av blyregn. Bristen blir även alldeles särskilt uppenbar i de små områdena av Battlefield 1 där DICE jobbar på en illusion av täta närstrider.

Fordon däremot, det finns det gott om. Battlefield 1 är smockfullt med groteskt stora maskiner så som bepansrade tåg, krigsskepp och zeppelinare. De må stundtals rucka på balansen i själva gameplayet men de är också ack så roliga att såväl manövra som ta ner.

Det märks tydligt hur mycket krut DICE lagt på atmosfären i Battlefield 1. Samtliga kartor, oavsett vilken del av planeten du befinner dig på, är omsorgsfullt designade för att spegla hur smutsigt och groteskt kriget var. Detta skär sig dock stundtals och planar ut i rena fånigheter. Ni som följt nyhetsrapporteringen kring spelet vet att det går att spela som brevduva, vilket man också gör under en specifik del i kampanjen. Duvorna återanvänds även i ett multiplayer-läge där 24 soldater springer mot varandra i en absurd form av Capture The Flag. Här är målet att fästa ett meddelande på en brevduva och skicka den mot skyn mitt i allt kaos. Ja, det är lika märkligt som det låter.

Grafiskt är Battlefield 1 en explosiv fest och riktigt, riktigt snyggt. Trots att man skruvat upp det högoktaniga ett par snäpp över verkligheten, så är atmosfären lika tät som dimma i Göteborg en höstkväll. Detaljarbetet är otroligt och bara synen av tanks rullandes i lera genom västfronten får saliven hos undertecknad att bokstavligen forsa. Allt från de vackra kullarna i Monte Grappa till klipporna i Sinai-öknen är noggrant modellerade och jag behöver ibland gnugga ögonen för att skilja verklighet från ren fiktion.

3

Många av dessa områden återfinns även i multiplayer-läget där de utgör stora, vackra och effektiva kartor. Argonne Forest är en personlig favorit och för tankarna till ett förfallet Endor, och Fao Fortress är lika underbar som den är frustrerande när jag blir träffad av en sniper. Här finns dessutom gott om slottsmiljöer att gömma sig i vilket öppnar för ondskefulla, gömda attacker.

Ett läge som är sprillans nytt för multiplayer i Battlefield 1 är Operations som är stora matcher som utspelar sig över två kartor. Spontant känns det som en god mix av Conquest och Rush där ett lag jobbar för att attackera två punkter medan ett annat arbetar på försvaret innan striden bryter ut. Illusionen av småskalig och trängd krigsföring är påtaglig och varje match inleds med en videosnutt för att sätta kontexten rätt.

4

Och det är logiskt då Battlefield 1, till skillnad från Battlefield 4, utspelas under en svunnen tid med andra, mer primitiva förutsättningar. Det är också en stor del av spelets filosofi där landskapet anpassas efter gameplayet. DICE nyttjar effektivt klippor, kullar, skyttegravar och trängda områden för att skapa den kaotiskt klaustrofobiska känslan som många soldater antagligen upplevde under det första stora kriget. Du har inga granatkastare på ryggen, heller inga avancerade gevär. Trots detta är kaoset på topp och helt klart i paritet med den fantastiska förstörelsen som Bad Company 2 bjöd på.

Battlefield 1 är kort och gott så som Battlefield ska vara, fast med extra allt. Framtidskonflikter är överskattat, de riktigt hårda slagen ägde rum för 100 år sedan. Kommer Activision svara på detta med ett historiskt Call of Duty-spel om ett par år? Tveklöst.

About the author

Andréas Göransson

Andréas Göransson

Chefredaktör

Från de skånska myllorna i söder kommer Eurogamers chefredaktör. Uppväxt med en Gameboy i sina svettiga labbar var Andréas länge Nintendo-frälst. Detta kom att ändras under mitten av 90-talet då Sony släppte sin gråa förstfödda. Sedan dess spelar Andréas det mesta, även om Pokémon fortfarande ligger honom närmast om hjärtat.

Fler artiklar av Andréas Göransson

Kommentarer (0)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!

Hide low-scoring comments
Ordna
Threading

Relaterat material