Jag har åkt bil ner för Londons gator, jag har suttit fast i en bur med en haj precis utanför och jag har varit Batman. Ändå är det en nyversion av ett 15 år gammalt Dreamcast-spel som på riktigt får mig såld på virtual reality. Rez Infinite är ett av de bästa exemplen på hur Playstation VR kan vara en utmärkt plattform för riktiga spelupplevelser, bortom korta "upplevelser" och gimmicks.

Helt ärligt, jag missade Rez när det begav sig. Tv-spel var inte en stor grej för mig vid den tidpunkten och hade det varit det hade jag troligtvis inte fastnat för den musikbaserad shooter som utspelar sig inne i en virtuell verklighet. Redan 2001 var Rez helt unikt, såg ut som få andra spel. Och har sedan dess fått lite av en kultstatus.

2

Det var därför en ganska stor grej när Rez skapare Tetsuya Mizuguchi ställde sig upp på scenen under Playstation Experience förra året. Att han dessutom gjorde det i en specialbyggd ljusdräkt som pulserade i takt med musiken och med Playstation VR-hjälmen på gjorde det hela så mycket mer minnesvärt. Men helt ärligt, vad kunde egentligen det här gamla spelet bidra med i virtual reality?

Det är ju det som är grejen, efter bara drygt två veckor med Playstation VR har jag insett vad som får virtual reality att verkligen stå ut. Det finns nämligen en grej som en platt skärm aldrig kan förmedla men där den nya teknologin briljerar - rummet. Att inte bara se och föreställa sig ett djup, utan befinna sig i det. Att uppleva det.

Låter det självklart? Jo kanske, men det är den enkla anledningen till att Rez funkar så otroligt bra. Rez utspelar sig inuti datorer, en abstrakt omgivning med ständigt förändrande landskap som raseras och byggs upp igen. Framför dig svävar din figur, som ska skjuta ner de virus som attackerar dig i olika former.

Rez är i grunden ett spel som alltid satt dig i det här rummet. Eller ja, har försökt i alla fall. För det är inte förrän nu, 15 år senare, som spelet på riktigt kommer till sin rätta. Det är i virtual reality spelet alltid var ämnat att upplevas i, det tog bara en massa år innan teknologin fanns där.

1

Det är ett ganska kort spel, om du ser till antal banor och längden på dem. Men det är samtidigt ett spel du vill spela om och om igen. Som är roligt att bara sitta med i en halvtimme - klubbmusiken som pumpar med 3d-ljud, de intuitiva kontrollerna där du skjuter på det du tittar på och den makalösa lo-fi-estetiken.

Förutom standardläget på fem banor får du en bunt olika varianter på samma banor att spela igenom. Dessutom finns en helt ny nivå som de kallar för Area X som tar grundkonceptet och utvecklar det ytterligare i en otroligt vacker omgivning.

Tetsuya Mizuguchi pratar ofta i intervjuer om synestesi, ett neurologiskt tillstånd där två eller fler sinnen är sammankopplade. I det här fallet att man kan höra vad man ser, eller se vad man hör. Med vr-hjälmen på och surrond-ljudet i hörlurarna på max volym, helt innesluten i det stora virtuella rum Rez har byggt upp, då är det precis det som sker.

Det går att spela Rez Infinite utan Playstation VR, och det är fortfarande ett bra spel. Men är du en av dem var först med att köpa den nya vr-hjälmen, då är du skyldig dig själv att spela Rez Infinite. Troligtvis det bästa du kan spela i virtual reality just nu.

About the author

Niklas Alicki

Niklas Alicki

Skribent

Niklas återupptäckte sin barndomskärlek till spel när han fick uppdraget att recensera det första Assassin’s creed på Sveriges radio. Sedan dess kombinerar han intresset för AC-serien och story-drivna konsolspel med att vara förälder och redaktör. Numera Playstation-trogen med aldrig mer än två meter från sin Vita.

Fler artiklar av Niklas Alicki

Kommentarer (0)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!

Hide low-scoring comments
Ordna
Threading

Relaterat material