Idag är det Halloween! Medan ungar är ute och försöker roffa åt sig godis från grannskapet, med hot om att kasta ägg på deras hus ifall de inte får något snask, sitter vi på redaktionen inne och huttrar. Inte för att det är kallt, utan för att vi dragit oss till minnes de bästa, otäckaste skräckspelen som vi gärna vill tipsa er läsare om. Detta är vad redaktionen spelar för att göra Halloween lite extra läskig.

Gabriels tips:Vampire: The Masquerade - Bloodlines

Skräck och jag är inte vänner. Det spelar ingen roll om det gäller spel, film, serier eller spökhus. Jag klarar inte av skräck. När jag var liten spelade dock min syster klassikern Vampire: The Masquerade - Bloodlines som dumma lilla Gabriel på nio år tyckte att han absolut skulle kolla på! Så där satt vi, lite smårädda i början av Santa Monica. Men sedan kom spökhuset.

Det tog oss nästan två timmar att klara detta helvetiska ställe och vi hade båda mardrömmar i flera veckor efteråt. Det har nu blivit tradition att vi varje gång stänger av ljudet, sätter på Ballroom Blitz på högsta volym och kutar för livet när spökhuset dyker upp i Vampire: The Masquerade - Bloodlines. Jag får fortfarande mardrömmar.

Jerrys tips:Dead Space

Till skillnad från Gabriel älskar jag skräck! Därför blev jag otroligt besviken när förra generationen bjöd på alldeles för få välgjorda skräcklir. En av titlarna som dock skrämde vettet ur mig var rymdrysaren Dead Space, vars snuskiga Necromorphs tillhör några av spelvärldens mest väldesignade fiender. Tack vare dessa visade EA att survival horror fortfarande var en genre att räkna med, eftersom det enda som hjälpte mot de ondsinta rymdvarelserna var att skjuta av dem både armar, ben och huvud för att de till sist skulle dö. Än idag är skjutandet i spelet lika tillfredsställande, som det är brutalt och ångestframkallande.

Det bästa med Dead Space är emellertid ljudbilden, som stundtals är alldeles tyst på grund av de gravitationsfria delar som spelet bjuder på. Att bli jagad av en Necromorph i total tystnad är fortfarande mer otäckt än alla knarrande dörrar och stönande zombier i hela världen. Uppföljarna må vara actionspel, men det allra första Dead Space är ren, underbar skräck.

Eddies tips:Fatal Frame II

Precis som Jerry är jag ett stort fan av skräck men Necromorphs och dylikt är inget som skrämmer mig tillräckligt, utan övernaturliga andar är var min rädsla ligger. Fatal Frame II var spelet som gav mig hjärtflimmer direkt från början.

Som nioåring fick jag låna polarens Playstation 2 och en bunt spel. Jag valde att spela Fatal Frame II på natten, då jag förväntade mig något helt annat baserat på min polares spelsmak. Till min förvåning blev det en lång och läskig natt med spöken, andar och en kamera som kan skada de gastar som försöker döda huvudkaraktären och hennes tvillingsyster. Allt detta utspelade sig i en mystisk gammal japansk by med ett hemskt förflutet och det var upp till mig att lösa mysteriet, stoppa spökena och lyckas fly från byn, alltihop till ett soundtrack som fortfarande skrämmer livet ur mig.

Malins tips:Dead Space

Jag och skräckspel har en hatkärlek till varandra. Jag älskar att känna adrenalinet rusa genom kroppen, samtidigt som jag hatar den där känslan av hjärtat som slår över femton slag varje gång det händer något. Därför kan jag väl kanske inte tipsa om något skräckspel jag genuint älskar och återgår till eftersom jag aldrig ens lyckats ta mig igenom ett.

Däremot vill även jag slå ett slag för Dead Space, som är det skräckspel jag avskytt mest. Det är lite som i första Alien-filmen, stämningen är vad som gjorde det så fruktansvärt svårt att ta ett steg framåt. Och då kollade jag bara på medan min sambo spelade. Aldrig att jag rör Dead Space med mina egna händer.

Joakims tips:Fahrenheit

Malin har en hatkärlek till skräck, själv har jag bara hat för genren. Första gången jag spelade ett renodlat skräckspel var FEAR 2 - jag blev tvingad av min svåger - stängde jag av innan jag lärt mig kontrollerna.

Istället gillar jag skräck när skrämseln styckas upp och används mer nedtonat i form av thrillers och rysare. Fahrenheit, eller Indigo Prophecy som det kallades i Nordamerika, är en övernaturlig nagelbitare av Heavy Rain-mannen David Cage. Det är första och enda spelet jag har klarat ut helt skakis hela vägen. Jag var förvisso tio år när spelet släpptes, men tänker än i dag på vissa scener. Fahrenheit är en väl berättad historia om en man som försöker lösa ett mord som han själv begått. Om du tror att du är för tuff för Fahrenheit kommer du i alla fall bli livrädd av den fruktansvärda styrningen.

Paulines tips:The Cat Lady

Som de flesta här ovan älskar även jag skräckspel, något så oerhört mycket... vilket är jobbigt eftersom jag kan bli så sjukt rädd och paranoid ibland. Ett spel som har följt mig ända sedan det släpptes - fast inte enbart på det sätt att jag blev ärrad för livet, utan mer för att det var så pass känslosamt - är The Cat Lady.

Jag har inte kommit över något spel som har hanterat ämnet depression på ett bättre sätt, men det är inte bara det som gör spelet så värt att spela. The Cat Lady har nämligen den mest obehagliga atmosfär jag varit med om, som gör att det kryper i skinnet på mig även då jag inte är i någon direkt fara. Utseendet på miljöerna och karaktärerna bidrar till denna faktor, och stämmer riktigt bra överens med känslan spelet försöker förmedla. De få jumpscares som finns är fint invävda och mer passande musik finns inte.

Andréas tips:Until Dawn

Till skillnad från The Cat Lady, är spelet jag tänker tipsa om fullt av jumpscares. Jag pratar naturligtvis om Until Dawn. Supermassive Games skräckis utvecklades från början till Playstation Move, men förflyttades sedan över till Playstation 4 och blev ett traditionellt spel med traditionella kontroller.

Tråkigt nog underskattade Sony själva skräckspelets underhållningsvärde - där ett gäng ungdomar åker ut till skogen och dör, en efter en, baserat på spelarens klantiga val - och lade därför inte mycket marknadsföringspengar på det. Dock står sig Until Dawn som en av 2015 års största överraskningar och är perfekt att spela nu under Halloween. Dessutom är varumärket även aktuellt i år då Until Dawn: Rush of Blood står sig som en av de bästa titlarna till Playstation VR, än så länge.

Davids tips:Teddy Together

Alla vet ju att dagens ungdomar är lättskrämda, och det kan man ju också utläsa ur de tidigare skildringarna och råden. Men att skrämma en gammal räv som mig själv, kräver något ytterst otäckt. Något som verkligen får blodet att isa sig i kroppen.

Allt började den där sommardagen 2016, när jag fick i uppdrag att recensera ett oskyldigt barnspel, Teddy Together. I spelet fick jag en nallebjörn som pratade med en gäll och sliskig stämma. Paddington som han hette, ville veta allt om mig och krävde att jag skulle röra vid honom, duscha honom och ge honom klubba. Jag var hans enda och bästa vän i hela världen och som bevis på det fick jag ena halvan av ett guldhjärta. Efter det blev han ännu mer närgången och svartsjuk.

Något kändes väldigt fel och jag vaknade ofta svettig, men samtidigt lycklig i vetskapen att Paddington inte var där på riktigt. När jag försökte göra slut på vårt förhållande, vägrade han och tyckte vi istället kunde ta en paus. I ren panik slängde jag ihop min 3DS och raderade spelet. Än idag hoppar jag till när jag ser en nallebjörn.

Vilka skräckspel vill du tipsa om? Lämna gärna en kommentar!

Sometimes we include links to online retail stores. If you click on one and make a purchase we may receive a small commission. For more information, go here.

Jump to comments (4)

About the author

Kommentarer (4)

Hide low-scoring comments
Ordna
Threading

Relaterat material

Annons