Iron Man har varit en älskvärd och populär serietidningshjälte sedan debuten på det tidiga 60-talet i Marvels Tales of Suspense. Det är inte svårt att förstå varför franchisen är populär som den faktiskt är. Det är bara titta premissen. En karismatisk multimiljardär med tillgång till en högteknologisk robotrustning som både kan flyga och spränga det mesta ur luften.

Franchisens succé sträcker sig över serietidningarna med två framgångsrika filmadtolkningar som har dragit in storkovan och redan nu är en tredje film under produktion. Kort och gott är allt med Iron Man i namnet glödhett och säljer som smör i solsken. Men även solen har sina fläckar.

På pappret känns hela konceptet som klippt och skuret för att bli ett riktigt roligt spel. Men i praktiken har det visats sig svårare än vad man har kunnat tro. Det första spelet som utvecklades av Sega Studios San Francisco sågades vid fotknölarna och kritiserades på alla punkter man kan tänka sig. Nu är studion tillbaka med uppföljaren och sitt allra sista spel innan nedläggningen blev ett faktum.

1

Det första intrycket är långt ifrån bra. Allt börjar extremt förvirrat när du direkt kastas in hetluften utan någon bakgrund till vad som händer på skärmen. Handlingen som utspelar sig efter andra filmen kan förklaras i korthet att man är i en rejäl knipa. General Valentin Shatalov och hans styrkor har nämligen lyckas lägga beslag på din AI-medhjälpare JARVIS. Med den avancerade tekniken i JARVIS lyckas de skapa en mindre robotarmé tillsammans med den gigantiska roboten Ultimo i spetsen, som man naturligtvis måste förgöra.

Handlingen som är skriven av den välkända serietidningsförfattaren Matt Fraction är det inte inget fel på. Men tyvärr försvinner handlingens potential på grund av den klumpiga presentationen av karaktärerna och konflikten.

Innan varje uppdrag har man möjligheten att modifiera samt utforska olika vapen och tekniker. För att uppgradera sin utrustning samlar man på sig fältdata vilket man automatiskt får efter varje besegrad fiende. Idén att kunna anpassa sin spelkaraktär inför varje uppdrag är god, men de förvirrande menyerna och den onödiga komplexiteten gör detta till en extremt jobbig uppgift. Så jobbigt att man oftast hoppar över uppgraderingarna för att istället börja uppdraget direkt med standardvalen. Man har också möjligheten att välja antingen Iron Man eller War Machine inför varje uppdrag. Dock skiljer de sig inte mycket sinsemellan förutom några olika vapenuppsättningar.

About the author

Linus Josephson

Linus Josephson

Skribent

Linus är en grafisk formgivare och tv-spelälskare från Stockholm. Håller PlayStation 3-pärlan Lair som ett av de mest underskattade spelen någonsin.