Då besättningen ständigt står i fokus har äventyrets huvudsakliga handling tyvärr fått ta ett steg tillbaka, och berättandets struktur skiljer sig helt från föregångaren och känns nu mer uppstyckad. Istället för att färdas längs en lång utstakad väg är spelet nu uppdelat i något som direkt kan liknas med sidouppdrag, och det märks tydligt att det här är den andra delen av en trilogi då den riktiga handlingen aldrig riktigt tar fart. Att spelet dessutom saknar någon enhetlig antagonist som Saren från ettan gör det ännu tydligare att detta bara är ett mellanspel utan någon definitiv början eller slut.

Uppdragsindelningen gör å andra sidan ett utmärkt jobb för att få oss att glömma bristerna i handlingen, och leder till tightare upplevelser med bättre tempo, med tydliga tecken på när det är dags att varva ner och ta det lugnt. Utvecklarna har även valt att plocka bort flera rollspelselement för att bättra på spelets flyt, något som många garanterat kommer bli besvikna på men som jag ändå tror var nödvändigt.

För hur kul är det egentligen att plundra varenda liten fiende man dödat i ett actionfyllt spel som detta, bläddra i menyer för att få plats med föremålet och lite senare kasta det igen för att få med sig något bättre från nästa kropp man länsar? Inte särskilt. Likaså känns det bättre att bemästra några få färdigheter som man snabbt kan använda i strid istället för ett dussin som knappt går att få fram förrän striden är slut. Att det dessutom inte är hur mycket du uppgraderat dina vapentalanger – till skillnad från i ettan – som avgör om du träffar en fiende i huvudet eller ej är också helt rätt väg att gå. Om det däremot var ett så smart drag att inte dela ut erfarenhetspoäng när man besegrar fiender är jag inte lika övertygad om.

I övrigt är ett tema som löper som en röd tråd genom hela spelet val och konsekvenser. Inte nog med att spelet förändras helt beroende på ett hundratal val du gjorde i det första Mass Effect så ställs du ständigt inför nya dilemman. Dessa är sällan svartvita som i så många andra spel, och det är aldrig särskilt uppenbart vad som är rätt och fel, eller moraliskt och oetiskt.

Allt som allt är jag riktigt nöjd med Mass Effect 2 och dess mörkare stämning. Spelet blandar extremt välregisserade och skickligt inspelade dialoger med kompetent action bland varierande miljöer i en näst intill perfekt balansgång. Att spelaren dessutom erbjuds ordentligt med frihet är ju trevligt – du behöver inte ens träffa alla planerade lagmedlemmar för att klara spelet – men då denna stjäl lite väl mycket fokus från handlingen sänker det också spelets helhetsbild. Det finns en del andra brister, som att utforskandet av okända planeter fortfarande inte är särskilt spännande, men överlag har BioWare lyckats finslipa nästan allt som var dåligt i föregångaren. Mass Effect 2 är ett väldigt bra spel och ett måste för dig som är det minsta intresserad av science fiction, action eller rollspel.

9 /10

About the author

Kristoffer Nyrén

Kristoffer Nyrén

Skribent

Speltok från den stora ön i väst som just nu klädd i läderlappsdräkt varvar svettande i dansspel till Kinect med bilspel och galen japansk strategi.

Fler artiklar av Kristoffer Nyrén

Kommentarer (0)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!

Hide low-scoring comments
Ordna
Threading

Relaterat material

Mass Effect-skådespelaren Robin Sachs är död

Rösten bakom Zaeed Massani har tystnat

Amerikansk skolskjutning kopplas till spel

FOX News anklagar spel och Mass Effect 3 pekas ut