Monster Hunter är en sådan där sak som i Japan är ungefär det största, häftigaste och viktigaste som har hänt sedan skivat bröd. När en ny del i serien släpps tapetseras stora husväggar med reklamplanscher för spelet, och i princip vart man än går kan man känna sig Monster Hunter-förföljd. Här i Sverige framkallar seriens namn fortfarande ganska ljumma reaktioner men i och med Monster Hunter Tri kanske det är dags för lite ändring på det. Nu invaderar spelserien våra svenska vardagsrum på riktigt.

Det hela börjar med att du får skapa din egen karaktär. Min blir en kvinna med blont och spretigt hår, redo att se världen och att strida. Eller nej förresten, med tanke på att man i princip bara har underkläder på sig är det nog en lätt överdrift att säga att man är så väldigt redo för strid. Alla som gillar lättklädda män eller kvinnor i spel måste jag göra besvikna, för i Monster Hunter gäller det att hitta användbara rustningar och skydd att klä på sig. Annars kommer man att bli monstermat illa kvickt.

1

Det är i den lilla byn Moga som man tar sina första steg.  Byn och dess invånare har drabbats illa av jordbävning, och det påstås att det är ett stort monster som ligger bakom detta. Med andra ord behöver någon sätta monstret på plats och denna någon råkar självklart vara spelaren själv. Spelet håller mig handen under de första timmarna och introducerar mig gradvis till allt jag behöver veta för att klara mig på egen hand längre fram, men utan att det för den delen blir dagisaktigt eller långrandigt. Och även när jag möter mitt första riktigt stora monster och eventuellt blir brutalt överkörd, känner jag ändå att jag har nog med kött på benen för att förstå vilka slags förändringar och förberedelser jag behöver göra för att kunna ta mig vidare.

I Monster Hunter finns ingen form av erfarenhetspoäng. Man blir istället starkare, tåligare och kan besegra större monster genom att ständigt uppgradera sin utrustning. Diverse material som man hittar ute i naturen, eller delar av besegrade monster som man plockar upp, kan man ge till smeden som snickrar ihop nya vapen eller delar till flådigare rustning. Trots namnet handlar alltså inte Monster Hunter endast om att jaga monster. En minst lika stor del av spelet är att dammsuga omgivningarna på saker som svampar och växter av olika slag.

2

Spelet har ingen djup handling som ständigt driver en vidare och gör att man måste ha mer. Istället lever det på att smitta spelarna med ”bara lite till”-sjukan. Att få tag på den där sista delen som gör att jag kan uppgradera mitt svärd är en enormt tillfredsställande känsla, och innan man stänger av kan man ju lika gärna göra ytterligare ett litet uppdrag. Och så kanske bara ett till. Och när man ändå håller på kan man väl lika gärna testa att ge sig på det där stora monstret. I den stilen håller det på.