Picture of Kristoffer Nyrén

Kristoffer Nyrén

Skribent

Speltok från den stora ön i väst som just nu klädd i läderlappsdräkt varvar svettande i dansspel till Kinect med bilspel och galen japansk strategi.

Det har knappt gått ett år sedan sist vi fick leka detektiv tillsammans med den charmigaste professorn av dem alla i Professor Layton and the Miracle Mask (9/10), men redan nu är Hershel Layton tillbaka med en ny digital knep och knåp-bok till 3DS (och 2DS). Förra årets pusseläventyr med denna hattprydde man var enligt mig det bästa hittills och jag imponerades av att konceptet höll än, trots det stora antalet Layton-spel som släppts. Men håller serien för även ett sjätte äventyr på så kort tid?

Recension: Rocksmith 2014

Ubisoft är med på noterna

Jag har aldrig kunnat spela gitarr, men jag har länge velat lära mig. Visst fanns ett intresse av att bemästra sexsträngaren redan när jag tog mina första ackord i grundskolan, men det var inte förrän Guitar Hero dök upp som jag blev riktigt sugen på att lära mig.

Recension: Just Dance 2014

Ubisoft håller takten

Det har blivit dags för ännu en del i Ubisofts omåttligt populära dansspelserie Just Dance, denna gång med ett årtal i titeln istället för en enkel siffra. Då utgivningstakten för denna spelserie hållit sig till minst en ny del om året var det bara en tidsfråga innan detta skulle ske och är inte alls särskilt förvånande. Och egentligen ser jag ingen som helst anledning till att inte köra på med en årlig uppdateringsfrekvens så länge serien fortsätter samma uppåtgående trend vad gäller nya idéer, ren galenskap och spännande låtlistor som den gjort historiskt sett - fjolårets Just Dance 4 (9/10) kändes exempelvis fräschare och mer nyskapande än vad seriens första spel gjorde när det var helt nytt.

Spelutbudet på Wii U har varit ganska visset sedan releasen i fjol och det går allt annat än bra för Nintendo i nuläget. Förhoppningsvis är den tredje delen i Shigeru Miyamotos rosade trädgårdsäventyr Pikmin början på det nya blad som ska få konsolen att blomstra igen. För med titlar som Wonderful 101, Rayman Legends och Super Mario 3D World på ingång inom kort, och efterlängtade spel som Bayonetta 2, Shin Megami Tensei X Fire Emblem och Super Smash Bros. U vid horisonten känns Nintendos senaste konsol inte så dum ändå, trots omständigheterna.

Recension: New Super Luigi U

It's-a me, Luigi!

Om jag skulle förklara den nya expansionen till New Super Mario Bros. U (9/10) med tre ord skulle det vara fantasifullt, fartfyllt och utmanande. När Mario är på semester och Luigi får ta över hjälterollen bjuds vi nämligen på ett väldigt annorlunda och mycket svårare plattformsäventyr, vilket garanterat kommer att välkomnas med öppna armar av fans av den gamla skolans Mario-spel.

Recension: Game and Wario

Följ Warios karriär som spelskapare

Wario har precis fått upp ögonen för den nya konsolen Wii U och ser direkt sin chans att tjäna grova pengar på det nya formatet. Därför har han utvecklat 16 nya spel till konsolen - ganska simpla sådana, men det passar girigbuken perfekt då han älskar lättförtjänta pengar.

Recension: Wonderbook: Diggs Nightcrawler

Kläck fallet med det fallande ägget

I höstas släpptes spelet Book of Spells. Oavsett om man gillade eller hatade titeln kan nog alla hålla med om att sättet man spelade det på var helt briljant. Tillsammans med spelet följde nämligen en Wonderbook med, vilket kortfattat kan beskrivas som en specialgjord sagobok för PS3. Håller man upp denna bok framför konsolens öga (videokameran) förvandlas nämligen de konstiga symbolerna i den fysiska boken till en hel sagovärld på teven.

Recension: CastleStorm

Tower Defence möter Angry Birds

Jag gillar när spel bakar ihop olika genrer med varandra så att de blir svåra att sätta i något specifikt fack. Kanske är det också därför jag blev positivt överraskad när jag provade på Zen Studios senaste tillskott till Xbox Live Arcade. CastleStorm blandar nämligen element från helt olika genrer hej vilt.

Det släpps inte många nya PSP-spel nu för tiden, vilket kanske inte är så konstigt då intresset för formatet varit minst sagt svalt under flera år här i väst. Att det överhuvudtaget skulle dyka upp några nya spel till det utdömda formatet mer än ett år efter att den bärbara konsolens uppföljare PS Vita släpptes var det nog inte många som trodde, men här står jag i maj 2013 med ett helt nytt PSP-spel i handen. Känslan är ungefär lika märklig som om det hade dykt upp ett nytt PS2-spel för två, tre år sedan.

Recension: Monster Hunter 3 Ultimate

En stor best att tämja

En vansinnigt populär spelserie i Japan som knappt märkts av här hemma i Sverige är Monster Hunter. Denna monsterjägarsimulator som närmast kan liknas med ett MMO (massively multiplayer online) för en till fyra spelare har länge väckt min nyfikenhet, men det är inte förrän i samband med denna recension som jag förväntansfullt greppat tag i spelets kontroll och gett mig in i Monster Hunter-världen. Och oj vad ont det gjorde.

Recension: Capcom Arcade Cabinet

Dags att förlora mynt igen

Att recensera Capcom Arcade Cabinet är lite knepigt, för i grunden är den här titeln egentligen bara en emulator vars spel du får köpa separat. Capcoms utgivningsmodell är alltså lite annorlunda från vad vi är vana vid den här gången, och ungefär varannan vecka kommer spelhuset att fylla på vårt digitala arkadkabinett med nya spel under en tid framöver.

Det var ett tag sedan jag läste mangaserien Naruto sist. Väldigt många böcker in i serien slutade jag köpa de nya delarna och har haft en paus från den gulhårige ninjapojken ett tag. Men så av en slump fick jag chansen att prova på Naruto Shippuden: Ultimate Ninja Storm 3, där det några minuter in i äventyret blev helt obegripligt för mig hur jag kunnat sluta läsa en så förbaskat bra serie.

Recension: Picross e2

Nonogram i stereoskopisk 3D

Jag är löjligt förtjust i picross. Dessa logiska sifferpussel, som kanske är mer kända som japanska bildkryss eller nonogram här i Sverige, påminner mycket om bland annat sudoku och pentomino som också tenderar att dyka upp i dagstidningar och pysselböcker titt som tätt.

Recension: Sing Party

Eurogamer är med på noterna

Precis som sin föregångare betraktas än så länge Wii U av många som en partykonsol. Även om det släppts ett brett spektra med spel i flera olika genrer till konsolen är det fortfarande titlar som kretsar kring lokala flerspelarupplevelser som står i fokus, med Nintendo Land (5/10), New Super Mario Bros. U (9/10) och Just Dance 4 (9/10) i täten. Men fram tills nyligen har det fattats en viktig festkomponent till maskinen - nämligen ett karaokespel.

Recension: The Sims 3: Årstider

Årets första säsong

Åtta expansioner har det hunnit bli till The Sims 3 på mindre än fyra år, och då har jag inte ens räknat med alla prylpaket och sidospår såsom Kety Perry Sötsaker eller The Sims: Medeltiden (5/10) som släppts under samma period. Så det är lätt att fråga sig huruvida den senaste expansionen The Sims 3: Årstider verkligen bjuder på så mycket nytt.

Recension: Chasing Aurora

Asymmetriskt flaxande

Inte för att verka ytlig, men grafik och estetisk design i spel påverkar våra helhetsintryck mer än vad vi tror. Hur mycket vi än vill se förbi ytan när vi provar nya spel så blir det generellt sett en trevligare upplevelse om verken är lätta att vila ögonen på. Det är lite som med mat. Även om maträtters utseende inte har något med själva smaken att göra får jag ändå större aptit vid restaurangbesök om jag tilldelas en välkomponerad och färgrik portion mat än om jag får en grådassig röra på tallriken. Smakar maten illa spelar det inte så stor roll, men om den är välgjord kan jag njuta av den mer tack vare att den ser tilltalande ut.

Nyutgåvor och konverteringar av spel till nya konsoler brukar sällan innehålla särskilt mycket nytt material, och om det mot förmodan skulle utrustas med något extra är det oftast i form av att tidigt nedladdningsbart material till originalet klämts in på den nya skivan. Ytterst sällan sker det någon övergripande förändring i spelmekaniken, handlingen eller liknande.

Recension: Ben 10: Omniverse

Men nu är Ben 16, så varför heter det Ben 10?

Cartoon Networks animerade teveserie Ben 10 har blivit omåttligt populär bland de yngre målgrupperna och inte helt oväntat har det därför dykt upp en rad olika spel med den unge Ben i huvudrollen. Hittills har det blivit hela sju spel på fem år om jag inte räknat fel och vi lär säkert få se fler då seriens popularitet inte verkar dala än på ett tag. För det gäller ju att smida medan järnet är varmt, som spelutgivare brukar säga.

Julen står för dörren och det har blivit hög tid att köpa julklappar. Tevespel brukar vara en populär sådan och jag kan därför tänka mig att en och annan vilsen förälder kommer att dras till titeln Family Party: 30 Great Games Obstacle Arcade, som alltså utlovar hela trettio bra spel. Det låter nästan för bra för att vara sant, eller?

Recension: New Super Mario Bros. U

Plattformsspel när det är som bäst

I samband med nya konsolreleaser brukar det vara mycket prat om flaggskepp - du vet, de där spelen som gör hårdvaran värd att köpa från dag ett och för evigt kommer att förknippas med konsolen. Såsom Tetris till GameBoy, Super Mario World till Super Nintendo och Halo: Combat Evolved till Xbox. Nu när Wii U släppts är frågan om någon av releasetitlarna lyckas uppfylla kriterierna för att få kallas flaggskepp.

Recension: Pokémon Black/White Version 2

Dags att fånga alla - igen...

Det har blivit dags att damma av dina gamla pokébollar för att än en gång försöka fånga samtliga små fickmonster i Pokémons knasiga värld. I Pokémon Black & White 2 - huvudseriens första numrerade del - får vi dock inte leta monster i någon ny region, utan vi får återvända till Unova som vi besökte i det första Black & White för ungefär ett och ett halvt år sedan.

Dance Central har länge varit det överlägset bästa dansspelet till Kinect, men i och med Just Dances otroliga framfärd sedan sist är det en jämnare kamp än någonsin på dansgolvet i år, vilket förstås är väldigt roligt för oss som gillar att skaka rumpa. I en intervju verkar inte Harmonix riktigt ta sina konkurrenter på allvar, men lyckligtvis spelar inte det så stor roll då utvecklarna till Dance Central 3 är perfektionister uti fingerspetsarna, och därmed gör allt för att ständigt bjuda oss på en dansupplevelse bättre än den förra.

Satsningen på PlayStation Move har gått lite knaggligt sedan kontrolltillbehöret släpptes för snart två år sedan. Medan konkurrenten Kinect försetts med framgångsrika flaggskepp såsom Dance Central (9/10), Kinect Sports och The Gunstringer, har jag mest använt Sonys självlysande kontroll till att spela om titlar som Heavy Rain (9/10) och Killzone 3 (9/10) med alternativ styrning. Visst finns det bra exklusiva spel till Move, men de är ganska få och har marknadsförts dåligt, och även om jag är imponerad av kontrollen i helhet är det ytterst sällan jag plockar fram den för att spela här hemma.

Recension: Dead or Alive 5

Inte så ytligt som du kan tro

Få spelgenrer brukar dras med så många stereotypa och sexistiska karaktärer i huvudrollerna som slagsmålsspel. Även om spelmediet på flera håll är på väg att mogna och andelen halvnakna kvinnor med välsvarvade timglasformer och muskelknuttar till män som för tankarna till belgisk blå minskat betydligt på senare år, så går slagsmålsgenren rakt motsatt väg och ökar testestoronhalten för varje ny polygon som går att klämma in på slagkämparnas kroppar.

Recension: Just Dance 4

Dance Central får se upp

I fjol fick jag nöjet att recensera Ubisofts dansspel Just Dance 3 (9/10) till Kinect. Jag är väldigt glad att jag fick göra detta, för om det inte varit för recensionen hade jag förmodligen aldrig kommit i kontakt med spelet. Trots att jag gillar dansspel tyckte jag att Just Dance 3 såg ut att vara ett riktigt budgetspel direkt portat från Wii, som förmodligen skulle ha dålig rörelseigenkänning och vara dåligt anpassad för det nya formatet.

Recension: Adidas Micoach

Kaká söker maka

Som om det inte redan fanns nog med tränings- och fitnesspel till Xbox 360:s kameratillbehör Kinect, trillade för några veckor sedan Adidas Micoach ner i min brevlåda, och det blev ännu en gång dags att svetta ned vardagsrummet i hopp om att ett fullvärdigt alternativ till traditionella gym hade uppfunnits för hemmabruk. Precis som med alla produkter som påstår sig uppfylla samma ändamål från TV-shop visar sig svaret som vanligt vara nej, även om spelet innehåller vissa kvalitéer som träningsredskap.

Recension: Steel Battalion: Heavy Armor

Fräck idé i uselt utförande

Steel Battalion fick en oförglömlig plats i spelhistorien när det släpptes till den första krysslådan för cirka tio år sedan, då spelet krävde en dyr specialkontroll med löjligt många knappar, spakar och pedaler för att manövrera, och som inte var tänkt att användas till något annat spel än just Steel Battalion. Denna tanksimulator hade som specialkontrollen avslöjade högst fokus på att simulera hur det var att styra en robotliknande pansarvagn, även om spelet givetvis innehöll sin beskärda del action också.

Recension: Splice

Biologiskt pusslande till ljuvt pianoklink

I en värld där majoriteten av storspel strävar efter en så verklighetstrogen grafik som möjligt, utan att alltid tänka på huruvida det är estetiskt tilltalande eller ej, är det skönt att det släpps lite kortare spelupplevelser emellanåt som tar ut svängarna och stimulerar våra konstälskande sinnen.

första föregående