Picture of Fredrik Johansson

Fredrik Johansson

Skribent

Fredrik spelar hellre roll än boll, och gärna med lite japansk galenskap inblandad.

Featured articles

Recension: Final Fantasy XIV: A Realm Reborn

Likt fågel fenix reser sig FF14 ur sin egen aska.

Som en komplett nybörjare till spelgenren MMO-rollspel, Massively Multiplayer Online, är det lite svårt att veta i vilken ände jag ska börja nysta i för att förklara Final Fantasy XIV: A Realm Reborn. Det var också med lite blandade känslor jag tackade jag till att recensera det. Jag har ju alltid föredragit att spela dessa Square-sagor i egen takt och känna mig som storyns otvetydiga hjälte. Att dela det epitetet med andra spelare, samt vara beroende av deras inverkan på mitt spelande, är något som alltid tagit emot.

Hösten kommer krypande med stormsteg och i takt med att det blir kyligare ute och releaseschemat börjar vakna ur sin dvala är det ju den perfekta årstiden för att krypa upp i soffan och spela någonting. För min egen del har jag inte hunnit spela särskilt mycket, på grund av oförutsedda händelser.

Baserat på hur mina vänlistor sett ut på PlayStation 3 och Xbox 360 den senaste veckan så är det kanske en dum fråga att ställa. Jag antar att ganska många av er sitter och härjar runt i Grand Theft Auto 5 för fullt.

Snart smäller det! Nästa vecka släpps Grand Theft Auto 5, spelet många väntat på väldigt länge. Kommer det leva upp till förväntningarna? Håll ögonen öppna på måndag 16.00, när recensionen publiceras.

FeatureFörhandstitt: Shadow Warrior

Lo Wang är tillbaks med sin katana!

Innan förstapersonsspel cementerades in i en grå, realistisk militärmall fanns det en hel del märkliga utstickare. Dels de rent actionfokuserade, tokgalna Serious Sam-spelen, men även spel som använde perspektivet för att försätta handlingen och mekaniken i lite annorlunda scenarion. Ett par av stilbildarna var Hexen och Heretic, båda serierna utvecklade av Raven Software. Och såklart - Duke Nukem. Spelet många kan ha missat i sammanhanget är Shadow Warrior, även det utvecklat av 3D Realms, på en vidareutveckling av samma spelmotor.

Recension: Puppeteer

Hela världen är en scen

Hela världen är en scen, myntade William Shakespeare i den korta pjäsen "As you like it". Jag vet inte om barden kunde föreställt sig vad Japan Studio skulle göra med det mantrat ett antal århundraden senare.

Recension: Killer is Dead

Killer 7 får sin spirituella uppföljare

Vi måste börja med att spola tillbaks tiden en dryg vecka. Jag fick Killer is Dead levererat i hand strax efter att jag och ett par andra redaktionsmedlemmar landat i Köln för att besöka GamesCom. Ett par dagar senare såg jag en väldigt trött och till synes uttråkad Suda51 sitta på en trappa nära ett fullsmockat dansgolv. Så mycket stack han ut i det sociala sammanhanget. Och det är inte en ren slump att alla spel han lagt sina händer på sticker ut i jämförelse med andra spel. Det är alltid något som inte riktigt passar in, någonting som alltid är lite obekvämt.

En spelterm och genre som blivit omåttligt populär under den här generationen av hemkonsoler är sandlådespel, eller mer konkret - dess öppna, vida världar. Problemet är att sandlådespel har blivit ett alldeles för brett och vitt begrepp. Det täcker in både de mer fria speltyperna som Minecraft, samtidigt som det försöker täcka in Grand Theft Auto, Saints Row, Skyrim och Batman: Arkham City.

FeatureKrönika: Till försvar för dumma spel

Med rätt glimt i ögat kan även dumhet underhålla

Titt som tätt fastnar vi i den eviga diskussionen om spel är konst. Om något ämnat för masskonsumtion kan vara finkultur, och huruvida det faktum att spelarna delvis interagerar med verket automatiskt diskvalificerar det som kultur. Vissa tyckare anser att interaktionen förstör verkshöjden, det vill säga fråntar verket dess status som konst. Huruvida dessa tyckare har rätt eller fel är såklart upp till var och en att ta ställning till. Det faktum att konst överlag kräver någon form av interaktion, förvisso oftast mer passiv, brukar vara ett argument som försvinner i diskussionen.

FeaturePersongalleriet i Saints Row IV

Från enkelt gatugäng till världskändisar

Ett område där Saints Row-serien fullkomligt briljerar är i persongalleriet. Få andra spel har lika ekivoka och excentriska karaktärer, samtidigt som de känns välgrundade och mänskliga. Att nicka åt riktiga personer till höger och vänster är också ett signum - Burt Reynolds som Burt Reynolds i trean, till exempel. Saints Row IV (8/10) tar tillbaks ett par gamla favoriter, introducerar ett par nya och för att ni snabbt ska komma in i flödet presenterar vi här - persongalleriet i Saints Row IV.

Spelhösten börjar sakteligen komma krypande. Ett par större spel är på väg ut inom det närmaste - Saints Row IV (8/10), Splinter Cell: Blacklist (7/10) och XCOM-sidospåret The Bureau: XCOM Declassified för att nämna ett par.

Xbox One försenas i Skandinavien

Inte längre aktuellt med novembersläpp

Under E3 utannonserade Microsoft att Xbox One skulle lanseras i 21 marknader runt världen i November. Idag har Microsoft gått ut med lite justeringar till den planen.

Recension: Tales of Xillia

En xillion erfarenhetspoäng senare...

Namcos Tales-serie, som nu spänner över fjorton spel (och ett par uppföljare/sidospår), har av någon outgrundlig anledning aldrig nått samma storhet som Final Fantasy-serien. Delvis lär detta bero på att spelen i väldigt låg utsträckning släppts i USA eller Europa - enbart åtta titlar har översatts och getts ut i väst. Att spelen lider av en smått obegriplig namngivningskonvention hjälper antagligen inte till.

Veckan började så lugnt. Utöver att spela vidare i lite i Mass Effect-trilogin (min romanslösa, renegade femshep är nu framme i Mass Effect 2 och försöker prata snällt med den som styr och ställer över Omega) hade jag inga direkta planer på att spela särskilt mycket.

Fråga mig inte varför jag kände att det var en bra idé att börja spela Mass Effect: Trilogy Edition till Xbox 360. Jag spelade de första två spelen på PC, för att sedan gå över till PlayStation 3-versionerna av tvåan och trean. Men, när jag upptäckte att jag hade en orörd kopia av trilogin stående i hyllan så fick förnuftet hamna i baksätet ett tag, och jag roar mig för fullt med att köra den smått defekta Mako-bilen på allehanda planeter.

Det är nästan lite ondskefullt av Steam att sätta igång en monumental rea när det är som varmast. Nåja, för de av oss som inte är så glada i solsken finns det gott om vettiga erbjudanden att plocka upp. För min del passade jag på att skaffa System Shock 2 och Alan Wake plus American Nightmare till väldigt sansade priser.

Sommarvärmen tuffar vidare, som på räls. Eftersom jag spenderar en hel del tid på tåg har jag börjat spela något produktivt för att fördriva tiden - Animal Crossing: New Leaf (7/10) till 3DS. Pendlingstiden går snabbt medan jag samlar fossiler, frukter och förbereder kvällens expeditioner till Tortimers paradis-ö.

Det är fortfarande högsommar och det släpps därför inte riktigt lika många spel som normalt. Det står dock inte helt stilla - vi har ett par spel vars recensioner kommer upp den kommande veckan. Några kanske förvånar er lite.

Nog för att E3-mässan har tagit slut för i år, men vi har fortfarande en hel del material att bjuda på. Den kommande veckan kommer det publiceras förhandsintryck av bland annat Tearway (PSVita), Batman: Arkham Origins (PS3/Xbox 360/PSVita), Project Spark (Xbox One) och Forza Motorsport 5 (Xbox One).

Jag tror vi alla suckar ut av lättnad över att E3-veckan äntligen är över. Lite tid att vila upp fingrarna som blöder efter allt tangentbordsknattrande här, på twitter och i forum där alla veckans nyheter och överraskningar diskuterats, dissikerats och vi kollektivt drömt oss fram till lanseringen av nya enheter.

första föregående